Krönika: Bara fyra spelningar på ett halvår? Kom igen.
I Trollhättans kulturhus N3 finns en konsertlokal vid namn Stagebox med en scen perfekt för en fredagkväll med rock, hiphop, punk eller annan underhållning. Lokalen bjuder också en bar med möjlighet för försäljning av dryck och tilltugg. Det finns en fin ljud- och ljusanläggning som skapar de bästa förutsättningarna för en oförglömlig kväll med musikupplevelse. Trots det hade vi under hösten bara fyra tillställningar där unga musiker själva engagerat sig och arrangerat konserter själva. Under de tre kvällarna där jag medverkade var det heller inga publikrekord att tala om på långa vägar. Med tillgång till både finansiering och coachning för musikerna anser jag att det antalet spelningar är extremt litet. Varför fylls inte lokalen och den fina scenen varje fredagkväll med ungdomar som headbangar till ett mäktigt gitarrsolo?
Sedan högstadietiden har jag själv drivit band och intresserar mig nu för att sköta ljus och har gjort det sedan början av 2023. Jag kan därför se vilket enormt jobb banden lägger ner för att få till en bra spelning. Men vilka ska musikerna spela för om inte för ungdomar i samma ålder? Det skapas lätt en ond cirkel, när banden ser näst intill tomma lokaler med medelmåttiga applåder så förstår jag att det inte känns kul att framföra sin musik. Detta gör i sin tur att det inte upplevs värt att utnyttja de möjligheter för spelningar som finns till hands. Det skapar exemplen som i inledningen av texten där det bara är fyra konserter på ett halvår. De få konserterna leder sedan till att de som faktiskt letar efter musik att lyssna på live inte hittar något att gå på och de ger upp sitt sökande. Vilket gör att vi är tillbaka vid paradoxens början där banden inte får något gehör för sin musik.
Jag skulle säga att det är unikt för dagens unga generation att inte konsumera musik live, med en chans till ögonkontakt med musikerna och att få känna att det är här och nu som gäller. Gamlingarna går på Diggiloo och de i medelåldern tar sig ut till baren för att möta amatörmusikerna efter jobbet. Men vi unga sitter antingen hemma och spelar tv- eller dataspel hela kvällarna eller också driver vi runt på stan. På sin höjd sitter man i sin bästa kompis rum med en film rullandes och tittar på varsin mobil. Varför går inte Trollhättans ungdomar på konserter varje helg?
Jag i gymnasieåldern upplever att ungdomar i min närhet, både musikutövande och ungdomar som inte är artister, har lätt att dra till med ”de ska ju bara spela i en kvart så det är inte värt att gå” eller om inte alla i kompisgänget följer med så är det ingen ide: ”jag kan ju inte stå där själv”. Kom igen, livet är nu! Varför inte använda möjligheterna som finns framför oss? Hur många av våra föräldrar mötte inte sin livs kärlek på en konsert? De tycks alltid ha en historia om någon konsert de varit på att berätta om. Att gå på gig ger en otroligt stark känsla av tillhörighet, vänskap och närhet. Vi ska heller inte underskatta musikernas poetiska texter som får en att tänka: Det är precis så jag känner. Faktum är att det är vi som skapar vår verklighet och det gör vi här och nu. Om ingen lyssnar så spelar ingen, om ingen spelar så lyssnar ingen, vart vill vi unga att detta ska ta vägen?
Jag vill verkligen att Trollhättan, och andra lite mindre städers ungdomar som lätt sneglar ner mot Göteborg, tar sig en tankeställare. Hur kan vi göra så att fler unga kommer på konserter? Inte helt otroligt är det att du får en ny vän med liknande intresse eller till och med att du hittar ditt livs kärlek. Min vision är att kunna se på en lång lista med spelningar som är på gång i Stagebox och vara taggad på att sedan se lokalen fyllas med ungdomar varje fredagkväll. Med konsertlokaler och finansiering till hands kan vi allt använda dem fler än fyra gånger per termin! Till en början tror jag att de musiker och band som faktiskt finns behöver göra fler konserter utan att tappa humöret för att det är få som kommer. Men även att de musiker som är aktiva går på varandras konserter och marknadsför varandra för att nå varandras redan existerande publik. Jag tror att publiken kommer börja komma om vi börjar spela och visa upp oss mer. Den som startar kommer att inspirera fler att också uppträda och då är vi igång!
Det är dags för kulturen att vakna till liv!
