K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Andrea Karlsén

Part 2 Urban myths

Framtiden mellan betongväggarna skiljer sig, inte nödvändigtvis med ett dunkelt uppsåt, från uppväxtens dragiga trägolv. Osäkra möjligheter var bättre mellan dessa väggar än det som från säkra källor skulle bli: statiskt. Monotonin skrämmer iväg de mest uthålliga. Med en medeltida sjukdom i luftstrupen och böcker om motstånd invävda i ryggraden börjar rälsen vibrera. Diskrepansen i hjärnbalken skapar bubblor som brister vid beröring. Känslan av hemliga stenar i sportstrumpor jag ärvt. Allt är lånat, omstrukturerat till den som står längst fram i den sista kön (näste man till rakning var en slampa). Det var blodsägner, vita lögner och kärlek som vi inte förmådde oss berätta om. De blåa bussarna kommer ju med 10 minuters mellanrum. Jag hatar folk med vita kepsar som inte är kontrollanter: vad vill de uppnå? Samhällelig terror genom kommunalt plagiat.

Inte saknas traktorernas diesellungor, inte saknas dess förare som dröp av snus och förakt. Däremot finns det lika mycket flakmoppehembränt på dammiga grusvägar som på trasig asfalt. Symptom? Kräva kall pizza till frukost medan snömoddsänglarnas konturer exalterat berättade att även vi snart kommer dö. Fick fråga grannen hur tvättmaskinen fungerade. Total frihet gav tydligen konsekvenser. Pojken ville sova under en buske med sin flaska, men övertalades till en något mindre kall trapphall. Dagen efter (alltid dessa dagen efter-minnen) ser jag honom i samma gamla park. En del av mig vill att han aldrig ska förflytta sig: viskningar om en orubblig punkt i den kaotiska ordningen. Själviska munnar mättar bara sin egen hunger.

Trots det överlappar våra själar varandra. Från åttonde våningen luktar det mögel men det är i alla fall fyllt med trasmattornas tröstande stumpkrönikor. Hundnosar och stukade fotleder famlar sig över frost och genom varje ångindränkt andetag. På hennes grav växer hallon. Fortsätt ni att dricka era koppar med glittercappuccions och avantgardeavocadomackor och finmalda intentioner. På hyllan kan trogna kunder köpa norra Europas billigaste kaffe. Småstadsångesten kommer till två för priset av en, jag lovar dig. Det finns inga granar här, trots det är mina hem delade: längtan leder oss tillbaka tillräckligt ofta för att nästa gång aldrig ska vara sista gången. Är 25 och ett nej transformeras, som en förbannelse, till ett ja. Vi skriver listor. Gjutna i vårt blod där de som skar oss sönder nu får oss gå samman. Det är ett kollektiv av subjekt som aldrig någonsin mer tänker låta en annan människa använda oss som handdukar igen.

Initieringsrit nummer 412: lär dig att spårvagnens rost ger bra friktion för stabila balanssporter. de som famlar förgäves är nybörjare. de som ramlar har slutat bry sig.
Initieringsrit nummer 414: uppskatta lukten av spyor och sprit tidiga lördagar på väg till jobbet. inga kampvisor kan tvätta ur dess atombindningar med kullerstenarna.
Initieringsrit nummer 424: bär med dig dubbla strumpbyxor och extra fickmynt. vi vet inte när det ambitiösa stödnätet förlorar sig i nästa val.

Hittar självvalda familjer men de gör mig besvikna. Högre krav kräver längre fallhöjd. Träffar nya kusiner där spelrummet inte definieras av våra mödrars verkligheter. Vi färdades längs kunskapstörstande hav där kommunikationen tappade förståelse. Vårt mål var aldrig att alienera oss så. Frågan rörande kultur/natur divisionen är dock inte det väsentliga, menar professorn. Frågan är hur en ställer sig utanför de kausala betingelserna. Katten och blåsfisken himlar med de glasklara ögonen. Här söktes bekräftelse från de som med bruten glädje betalar priset för ett eget rum (även om resultatet innebär osolidariska verkligheter). Sex månader av arbetslöshet och självmedicinerande gav mig 649 kronor och 36 öre. Det lärde ni mig: kritiskt tänkande kostar.

Det finns inga granar här för att de inte vill ha med oss att göra.

Fler artiklar...

  1. Part 1 Rural Dreams