K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

En 58-årig man har häktats för den brutala våldtäkten på en åttaårig flicka i Billdal år 1995. Klockan var 14.00 på eftermiddagen och flickan var på väg hem från skolan då hon blev överfallen av en man som hoppade fram ur ett buskage. Mannen drog in henne i ett skogsområde där hon våldtogs och misshandlades så illa att skallbenet sprack.

Första tanken när man läser om våldtäkten är att det måste röra sig som om en galning. Ett monster. Ingen ”vanlig” människa kan väl utsätta någon för något så fruktansvärt? Det är den här typen av våldtäkter vi varnas för. Offret är vanligtvis inte åtta år gammal, men vi varnas i första hand för överfallsvåldtäkter. På grund av sådana undviker tjejer att gå ensamma sent på kvällen. Om vi mot förmodan gör det förvandlar vi våra nyckelknippor till vapen. Vi håller dem så hårt att knogarna vitnar och ser oss ständigt över axeln. Lyssnar vi på musik har vi låg volym för att kunna uppmärksamma ljud som eventuellt betyder fara. En okänd mansröst kan ge hjärtklappning. Fotsteg likaså. Alla vi ser blir betraktade som potentiella våldtäktsmän.

Överfallsvåldtäkter får störst utrymme i media vilket resulterat i att vi i hög utsträckning förknippar våldtäktsmän med främlingar som attackerar ensamma kvinnor utomhus. De har kommit att bli stereotypen för våldtäktsmän. Jag anser att detta skapar en snedvriden syn på vad som är en våldtäkt och vem som kan vara en våldtäktsman. Vi måste bli medvetna om att dessa förövare inte är monster, de är människor. Bilden behöver nyanseras. Många känner ett våldtäktsoffer men nästan ingen känner en våldtäktsman. En del av förklaringen är mest troligt våra föreställningar om våldtäktsmän.
I ett fåtal av artiklarna om den 58-åring som häktats framgår det att han hade en flickvän vid tidpunkten för våldtäkten. En flickvän som senare gifte sig med mannen och bildade familj med honom. För henne var han hennes make och pappan till hennes barn, inte en våldtäktsman och en pedofil. Hon hade ingen aning.

För några år sedan var min kompis på en förfest. Vi kan kalla henne Agnes. De var ett gäng som brukade ses ibland och den här gången hade hennes kompisar bjudit in några som hon inte hade träffat tidigare. En av dem var Alexander. Vid midnatt åkte hela gänget in till stan för att gå på nattklubb. När de några timmar senare bestämde sig för att det var dags att bege sig hemåt insåg Alexander att hans bussar slutat gå. Han bodde en bit utanför stan och förklarade att han inte hade råd att lägga pengar på taxi. Agnes lägenhet låg inom gångavstånd. De hade inte pratat särskilt mycket under kvällen men hon upplevde honom som trevlig. Eftersom hon tyckte synd om honom föreslog hon att han kunde sova hos henne, om han föredrog det framför en dyr taxiresa. Det gjorde han. Agnes bodde i kollektiv och delade rum med en tjejkompis som låg och sov då de kom hem. De sade god natt och somnade omgående. På morgonen vaknade hon av att han var i henne. Chocken gjorde henne paralyserad. En evighet eller några sekunder senare vaknade hennes kompis av ljuden och bad dem ursinnigt att sluta ha sex. Strax därpå klädde Alexander på sig och lämnade lägenheten. När Agnes berättade om händelsen sa hon att hon vaknade av att de hade sex. Det är inte sant. De hade inte sex. Han våldtog henne. Sex är alltid frivilligt. Om det inte är frivilligt så är det alltid en våldtäkt. Hon blev våldtagen av en trevlig kille i sitt eget hem medan en av hennes bästa kompisar var alldeles intill.

Två år senare var jag och Agnes på en hemmafest. När vi klev in i vardagsrummet kom en kille fram för att presentera sig. Agnes påpekade att de träffats förut men hälsade artigt. Killen såg bra ut och var hövlig. Han berättade att han kände den ena halvan av värdparet genom jobbet. Under kvällen åt vi middag, drack alkohol och spelade sällskapsspel. Killen berättade om sina barn och drog underhållande anekdoter. Det märktes att han var omtyckt i gänget. På vägen hem berättade Agnes att Alexander, killen på festen, var samma Alexander som våldtagit henne. Jag hade spenderat hela kvällen med en våldtäktsman. En trevlig, snygg och charmig våldtäktsman. Alexander är inte en bra kille som misstolkat signaler eller begått ett misstag som kan skyllas på alkohol. Han är våldtäktsman med social kompetens och utstrålning. Alexander är inget monster. Han är en pappa, en kompis, en pojkvän och en kollega. Alla våldtäktsmän har flera roller. De flesta är ”vanliga” killar och män. När killar anklagas för sexuella övergrepp används ofta ”han är en trevlig kille” som argument för att killen i fråga inte begått något brott. Det är en falsk dikotomi som vi måste sluta använda. Att man är en ”trevlig kille” utesluter inte att man är en våldtäktsman. Vi får aldrig tvivla på ett våldtäktsoffers historia på grund av att någon beskriver våldtäktsmannen med positiva adjektiv.