K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Den här julen är min första i Sverige sedan år 2015. Julafton år 2016 befann jag mig i Guatemala. Jag blev väckt av en brysk man i medelåldern som förklarade att jag behövde gå upp eftersom han ”skulle göra något med min säng”. Feliz navidad kändes långt borta, jag skulle ut ur rummet omgående. Först några dagar senare, när jag vaknade med utslag över hela kroppen, förstod jag att ”göra något” betydde sanering. En läkare informerade mig om att jag var ”det värsta skabbfall han någonsin sett”. Min julafton i Guatemala fortsatte med att jag gick vilse och vandrade runt i spöregn under drygt tre timmar. Väl tillbaka på hostelet hittade jag min kompis halvliggandes på toalettgolvet. Vi båda mådde fruktansvärt dåligt och det blev inget julfirande. Julafton år 2017 besökte jag Iguazúfallen, sedan hetsåt jag en sorglig kioskmåltid innan jag påbörjade en 16 timmar lång bussresa. Julkänslan var obefintlig. Ingen av dessa dagar kändes som julafton.

Jag tillhör en släkt med många jultraditioner. När jag jämför vårt julfirande med andras blir jag tacksam men ledsen. Under min uppväxt trodde jag att alla firade ungefär som oss. Verkligheten är tyvärr en annan. Det finns alltför många människor som aldrig har upplevt det jag haft turen att uppleva varje jul. Trygghet och gemenskap.

Jag har verkligen sett fram emot årets jul. För att vara ekonomisk tänkte jag se om jag kunde hitta några julklappar under Black Friday. Redan veckorna innan börjades det göra reklam om Black week. Många butiker hade nedsatta priser på olika produktkategorier under olika dagar. På hemsidor tickade klockor som visade hur lång tid besökaren hade på sig att utnyttja olika erbjudanden. När måndagen kom trodde jag att priserna skulle återgå till de normala. Det gjorde de inte eftersom det tydligen finns något som heter Cyber Monday. I slutet av den veckan började butikerna annonsera om julklappstips och julkalendrar. De senaste åren har man kunnat köpa julkalendrar som innehåller choklad, kaffe, öl, hudvårdsprodukter, smink eller andra produkter. Endast fantasin verkar sätta gränser för vad som är möjligt att ha i en adventskalender numera. Jag vågar påstå att ingen använder samtligt innehåll i dessa kalendrar. Skriv gärna ett protestmail om jag har fel. I år har ett flertal butiker även haft en adventskalender som inneburit att de haft olika erbjudanden varje dag. Det råder en konsumtionshets som får oss att köpa saker vi egentligen inte behöver. Jag kan erkänna mig skyldig till minst ett onödigt köp.

För många är julklappar en självklarhet. Det finns dock otaliga människor som inte får några julklappar. Som regel är det dessa människor som behöver dem mest. Förra veckan började jag och min syster diskutera vad vi ska köpa till pappa i julklapp, det är alltid den svåraste julklappen eftersom han aldrig önskar sig något och det känns som att han har allt han behöver. Det har egentligen alla i vår familj. Jag blir oftast väldigt glad över de julklappar jag får men ett och annat paket har krävt skådespelartalang. Vissa paket har gett mig en mindre identitetskris. Varje gång jag får något som glittrar eller är färgglatt ifrågasätter jag släktens bild av mig. Jag har fått flera presenter och julklappar som jag aldrig har använt eftersom det känts otacksamt att be om kvitto.

Enligt prognosen kommer julhandeln i Sverige slå rekord för femte året på rad. Vi beräknas handla för 80 miljarder svenska kronor under december. 23 av dessa miljoner förväntas spenderas på julklappar. Majoriteten av dem går till människor som teoretiskt sett inte behöver julklappar. Jag är en av dem. Häromdagen köpte jag doftljus för 398 kronor. Kvinnan i kassan frågade om jag ville ge 20 kronor till barnen i Jemen. Innan jag hunnit tänka efter hade jag tackat nej. På väg ut ur butiken kände jag hur kinderna blossade upp när jag insåg vad jag gjort. Det kändes absurt att jag precis köpt doftljus för den summan till mig själv och tackat nej till att hjälpa människor i nöd med 20 kronor. För att lindra mitt dåliga samvete påminde jag mig om att jag jobbat med välgörenhet under mina resor. Som om det innebar att jag gjort tillräckligt på välgörenhetsfronten. Hur länge kan man ha gott samvete och blunda för det som sker runtom i världen när man gjort något för att göra den bättre? Inte särskilt länge om man har möjlighet att fortsätta hjälpa till. Alla har inte råd skänka pengar till välgörenhet men många har det. Även om man inte kan hjälpa till med pengar kan man alltid ge medmänsklighet. Det är gratis. Se människorna som sitter utanför matbutiken i ögonen och säg hej. Det ger dem inte mat för dagen men det ger dem en känsla människovärde. Alla kan bidra med någonting. Imorgon börjar mellandagsrean, köphetsens grand finale. Jag hoppas att du tänker på den här krönikan under de kommande dagarna.