K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Lämna honom inte efter första slaget

Blåtiror, frakturer och fläskläppar. Knytnävsslag, sparkar och upprepade mordhot. När vi tar del av berättelser om våld i nära relationer innefattar de ofta brutal fysisk misshandel och hot om våld. Om det förekommer bilder visas som regel sönderslagna ansikten och allvarliga kroppsskador. Någon har blivit våldtagen och bränd med en plattång. En annan kallas dagligen för skällsord och slås blodig minst en gång i veckan av sin man. Barnen låser in sig på toaletten och håller för öronen när mannen blir arg. En tredje har slagits medvetslös så många gånger att hon tappat räkningen. Misshandeln har eskalerat med åren och orsakat både missfall och permanenta skador. En fjärde hette Josefine Nilsson. Dokumentären om henne finns på SVT Play.


Misshandel är ett tabubelagt ämne. Utsatta berättar sällan om hur de behandlas för sin omgivning. De flesta skildringarna av misshandel får vi genom media. Därmed påverkar media vår bild av misshandel och våld i nära relationer. Det är delvis därigenom vi skapar våra definitioner av dessa brott. Media väljer sitt innehåll utifrån nyhetsvärdering vilket resulterar i att det är de värsta fallen som ges utrymme i reportage om ämnet. Ju värre brott desto fler konsumenter. Knivhot och utslagna tänder ger fler läsare än blåmärken och kontrollerande beteende. Det är förståeligt, men får negativa konsekvenser. Vi har en tendens att jämföra vår egen situation med andras. Medvetet eller omedvetet jämför vi de händelser vi utsätts för med händelser vi tar del av genom media. Fallen som rapporteras i media används som måttstock. Det resulterar i att misshandel blir relativt. I förhållande till de extrema fallen riskerar den egna upplevelsen att framstå som bagatellartad. Antingen förstår vi inte att vi blir misshandlade eller så förminskar vi det. I en intervju med Aftonbladet berättar skådespelerskan Ellen Bergström om ett tidigare förhållande med en våldsam man. Det tog lång tid innan hon insåg att det hon utsattes för var misshandel. ”Jag trodde misshandel var slag i ansiktet, en knytnäve. För mig var det svårt att förstå att strypgrepp och att han kastade mig in i väggen var misshandel.” Troligen är det många som har liknande uppfattningar.


Enligt statistik från BRÅ utsätts var fjärde kvinna för våldsbrott i en nära relation under sin livstid. I detta sammanhang avser begreppet nära relation en nuvarande eller före detta partner. År 2018 anmäldes 13 400 misshandelsbrott mot kvinnor som var 18 år eller äldre där brottsoffret och gärningspersonen hade en nära relation. I tillägg anmäldes 1710 fall av grov kvinnofridskränkning. Många anmäler dock aldrig de övergrepp de utsätts för i nära relationer vilket innebär att mörkertalet är stort. Uppskattningsvis anmäls en dryg fjärdedel. Att närmare 75 procent av våldet aldrig anmäls beror på ett flertal faktorer. Till skillnad från vad många tror är det inte skammen, oron för att inte bli trodd eller rädslan för partnern som är utgör de främsta skälen. För några år sedan publicerade BRÅ rapporten Brott i nära relationer. I den framgår att endast 3,9 procent av de kvinnor och män som utsattes för brott i en nära relation under år 2012 uppgav att de anmälde händelsen. Den i särklass vanligaste anledningen till att personerna inte polisanmält det inträffade var att de betraktade händelsen som en småsak. Det förtydligas inte vilka handlingar som kategoriserats som ”småsaker”.


Kvinnor får ofta höra att alla relationer har svackor och att det krävs kompromisser och anpassning för att ett förhållande ska hålla. Det är som regel kvinnor som tar störst ansvar för att en parrelation ska fungera. Ett uppbrott betraktas vanligen som ett misslyckande. Eftersom vi har lärt oss att nyckeln till en hållbar relation är anpassning så blir det vårt främsta verktyg. Vi riskerar att anstränga oss och anpassa oss till den grad att vi är beredda att se misshandel som ”en småsak”. En svacka i ett förhållande består inte av psykiskt eller fysiskt våld och ursäktar inte heller sådant. Anpassning ska inte innebära att du agerar på sätt som minskar risken för att utsättas för våld. Det krävs inte blod och tårar för att räknas som misshandel. Ursäkta inte hans beteende med att ”det inte är så illa”, ”det är bara när han är berusad som han gör saker ha inte menar” eller ”han har varit med om saker som gör agerandet förståeligt”. Kompromissa aldrig om ditt välmående. Vi kvinnor får ofta rådet att lämna en partner efter första slaget men misshandel omfattar så mycket mer än slag. Lämna en partner som han misshandlar dig psykiskt eller fysiskt. Innan han slår dig.