K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Alltid. All tid. Tidlös. Dåtid. Nutid. I tid och otid.

Det finns många sätt att mäta tiden på. Att titta på klockan är ett givet alternativ, även om mobiltelefoner nog används oftare än klockor nuförtiden. Några tidigare varianter är förstås det uppvridningsbara fickuret, soluret och endast solen själv. Ja solen, den är tidlös, men det har blivit mer exakt nuförtiden. Siffror, digitala sådana, har i viss bemärkelse förändrat världen. Hur siffrorna på mobilskärmen egentligen vet hur de ska bete sig, och hänger med över tidzonerna, har jag dock inte fattat ännu.

Det är intressant att vi kan mäta tiden så exakt som vi kan idag. In i minsta millisekund. Tiden känns mer verklig då, och det bringar lite ordning i en värld som annars kan vara ganska kaotisk. Att kunna titta på klockan och förhålla sig till en tydlig mätning av tiden kan nog vara en trygghet för många. Det är ett sätt att se in i framtiden. Vi vet exakt när affärerna öppnar och stänger. Vi läser på tabellen, eller ja – i appen – att bussen ska komma klockan 15.00 och med lite tur så gör den just det! Fast den där tryggheten kan i viss mån vara inbillad då saker inte alltid går som man tänkt. Bussen kan vara försenad och gästerna kan komma tidigare än planerat. Åker vi till ett annat land, ja då stänger kanske inte affärerna samma tid som det står på skylten. Oj, hur gör vi nu? Konsten är väl på något vis att vara medveten om hur både man själv och människorna runt omkring en förhåller sig till klockan. Vad gäller här? Respekteras klockan likt någon slags gud som styr och ställer, eller är den mer av en hyfsat oväsentlig rekommendation?

Men allt det där är ju baserat på att vi har klockor som mäter tiden. Människor har nog alltid förhållit sig lite olika till tiden, men skillnaderna är nog tydligare nu. När tiden mättes med solens rörelser så kunde de ju åtminstone inte säga exakt hur många minuter någon kom försent. Sedan hade de väl inte lika bråttom heller. Det fanns inga bussar som gick eller matteprov som skulle vara färdiga om exakt 50 minuter. Jag undrar om stenåldersmänniskorna skulle skratta åt oss om de såg hur ofta vi tittar på klockan. En tickande pryl som bara går runt, runt. Eller en skärm där siffror visas i olika kombinationer, och som sedan börjar om för att visa precis samma sak nästa dag. Men tänk ändå att den där klockan eller de där siffrorna kan mäta alla dagar och nätter! Tänk att vi kan skapa någon slags synkronisering i en hel värld med hjälp av det där tickandet. Det är ju rätt intressant att vi kan räkna ut exakt när solen går upp i New York och vad klockan är här hemma vid den tiden. Det gör det åtminstone lite lättare att ta in det faktum att när natten är kall och mörk här så är det mitt på ljusa dagen någon annanstans. Och tvärtom, förstås.

Sedan har vi ju kalendern också! Med den kan vi förutse årets alla månader. Fullmånar och nymånar. Årstiderna. Månen gör exakt som planerat vad jag förstår, men årstiderna däremot – de gör lite som de vill minsann! Våren kommer när den känner för det. Den lyssnar inte till tickande klockor. Sedan så får vi ju även ta i beaktning att varken våra tickande klockor eller kalendrar lyssnar till våren heller. Är det juni så blir det sommarlov även om sommaren också har lov, så att säga. Årstiderna i sig själva är ett väldigt bra sätt att hålla koll på tiden och det är så intressant hur blommorna kan veta exakt när det är rätt tid att slå ut. Samtidigt har bina också fattat grejen och ger sig ut för att pollinera. Där behövs ingen kalender! Dessutom hade nog ett givet datum nog bara varit ett hinder för att veta när det faktiskt är rätt tillfälle för saker och ting. Att komma i tid handlar inte bara om att följa klockslag och datum, det handlar också om att känna efter. Det är viktigt att komma ihåg det i denna värld av siffror.

Vissa saker sker i tid, andra i otid. Ibland har vi ont om tid och ibland svämmar den över i överflöd. Fast att tiden går i samma takt. Det är nog också viktigt att komma ihåg att tiden trots allt inte sitter varken i våra klockor eller i våra mobiltelefoner. Det hade ju varit fint om man liksom kunde limma fast visaren någon gång ibland men det funkar ju inte riktigt så. Klockan är bara ett verktyg. Hur bra vi än lär oss att mäta tiden så spelar det ingen roll om vi inte tar vara på den. Kanske kan vi lära oss att snegla på klockan några färre gånger om dagen och planera aningen mindre för att ge plats för det som bara är här, just nu? Att ta vara på nutiden, tidlösheten, tiden och otiden.