K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Kapten Röd stirrade ut mot publiken med en tom blick.
– Ska jag upprepa frågan? försökte moderatorn efter några sekunder. Artisten vände tillbaka blicken mot henne och ursäktade sig. Han hade blivit så tagen av den förra talaren, förklarade han. Vad har jag att komma med nu, egentligen? tyckte han.

Stackars Kapten Röd. Det var förmodligen inte kul att ha sin programpunkt efter Marie Selanders glödande brandtal på denna branschdag för det fria musiklivet. Moderatorn var snäll och proffsig som lyckades starta upp samtalet efter en liten stund, men stämningen i lokalen tycktes vara annorlunda. Vibrerande, på något vis. För bara några minuter sedan hade vi alla suttit och lyssnat på Maries tal "Inte riktigt lika viktigt? som handlade om VUP:s – Very Unimportant Person:s. Personer som till exempel Elvis idol Sister Rosetta Tharpe. Gitarrmorsor till gitarrhjältar. Bluespionjärer. Musiker som blivit degraderade till parenteser i poprockhistorien på grund av att de var fel sorts människor: kvinnor. Kapten Röd var definitivt inte ensam om att känna sig berörd.

"Hur kan man undervisa i komposition och säga att inte en enda kvinna är värd att nämnas och analyseras? Hur kan en lärare på Uppsala Universitet vid en föreläsning 2011 besvara frågan från en student om varför t.ex. inte Elfrida Andrée inte nämns i hans undervisning, med att hon inte var nog betydelsefull?" undrar Marie Selander i sin bok med samma titel. Hennes tal utgick från de upptäckter och slutsatser hon kom fram till när hon arbetade med boken, och Elfrida Andrée är bara en av de fantastiska, nyskapande och modiga musiker som omnämns i "Inte riktigt lika viktigt?" Elfrida var Sveriges och Europas första kvinnliga domkyrkoorganist, Sveriges första professionella kvinnliga tonsättare inom bland annat symfonisk musik och kammarmusik och hon blev landets första kvinnliga orkesterdirigent. Elfrida var även ledare för Arbetarinstitutets "folkkonserter" i Göteborg och hann ge över 800 konserter innan sin bortgång. Hur kan en musiktalang (hon tog förresten ut sin organistexamen som 16-åring) med ett sådant track record inte anses vara betydelsefull?
 
Det får mig att tänka på min musikundervisning i högstadiet. Vi lyssnade och spelade till Little Richard, Elvis och Robert Johnsson, men nämndes någonsin deras föregångare Sister Rosetta Tharpe och Memphis Minnie? Memphis Minnie, som gjorde inspelningar från 1929 fram till slutet av 50-talet (Robert Johnsson gjorde sina inspelningar 1936-1937) och som var en av de första bluesartisterna som började använda elgitarr och var därmed en av av dom som bidrog till att utveckla countrybluesen. Jag visste inte ens att de fanns!

Efter 180 sidor matade med personporträtt av kvinnliga musiker och kompositörer i olika genrer som gjort avtryck i historien, kommer vi fram till kapitlet "Vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia?" Här har Marie kikat på några böcker som får mig att förstå varför mina musiklektioner såg ut som de gjorde. Till exempel Svensk Jazzhistoria, 1985: 800 musiker, varav 31 är kvinnor. Men det var ju 1985, det har väl rimligen blivit bättre? 2003, boken Retro.nu: 70 män, 9 kvinnor.  Lexikonet Jazz – the Rough Guide, 2004: 1800 musiker, 65 kvinnor. Intressanta siffror om man tänker på att det bara i Chicago, en av de stora jazzstäderna vid sidan av New Orleans under 20- och 30-talet, fanns 205 aktiva kvinnliga musiker. Så vad gjorde kvinnorna när männen skrev historia? "Jo, vi spelade, komponerade, födde barn, turnerade, bar instrument, startade projekt, spelade in skivor, gick till dagis, sökte pengar, slängde in tvätt, repeterade och kände i hela kroppen att vi var en del i hela skeendet. Vi har hela tiden hållit på med det vi måste göra, att skapa denna musik vi älskar så?" svarar Marie.

Men vad spelar det för roll? Nä, ingen – om du är pojke eller man. Då har du redan Jimi Hendrix att se upp till, du vet att du inte behöver förhålla dig till endast sång och piano utan du får spela gitarr, bas, trummor, ja i princip vilket instrument du vill, och du behöver aldrig någonsin känna dig bortglömd och slås av känslan av du har levt i en parallell musikvärld.