K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Spoilervarning för serien Transparent!

För två år sedan kom den amerikanska TV-serien Transparent av Jill Soloway. Serien följer en judisk, övre medelklassfamilj i Los Angeles. Serien börjar med vad som är dess själva premiss: att den som tidigare kallats pappa i familjen i sextioårsåldern kommer ut som transkvinna vid namn Maura. Serien har hyllats på många håll för sin skildring av transpersoner, men kritiserats på minst lika många för detsamma, kanske framför allt för vad som börjat bli vanligt i Hollywood: att en transkvinna spelas av en cis-man.
I säsong två av serien pratar Mauras dotter Ali (som själv nyss kommit ut som något som för henne saknar titel men kan liknas vid bi- eller pansexualitet) om att det finns något som heter ”epigenetic inheritance” - alltså teorier om att trauma från tidigare generationer kan ärvas ned. Hennes egen resa som HBTQI-person ”utlöses” av att Maura kommer ut. I sitt queera och feministiska uppvaknande börjar hon forska i sin släkthistoria som berättas i flashbacks där vi får veta att hennes gammelmoster var transkvinna liksom Maura, men dog under Förintelsen. Alis judiska och queera identitet och Mauras transidentitet är alla identiteter som var föremål för förtryck under Förintelsen och vi ser Ali påbörja vad som verkar vara något slags omedvetet intersektionellt uppvaknande. Alis resa rör sig dock (som många vita cis-feministers) först genom gamla radikalfeministiska vatten, som ofta innehåller en hel del transfobi. Detta yttrar sig som tydligast i seriens sista avsnitt där Maura och Ali åker på en kvinnoseparatistisk festival ute i skogen.

Där förra säsongen fick kritik för sin trans-skildring har denna säsong fått mer kritik för sin skildring av lesbiska, just i ovan nämnda avsnitt. På festivalen i fråga gäller den gamla radikalfeministiska parollen womyn-born-womyn, något Maura inte blir varse om förrän väl på plats när hennes rätt att vara där ifrågasätts, till och med av hennes egen dotter Ali. Kvinnorna på festivalen skildras aningen överdrivet, men definitivt inte utan sanning, och det drivs med många feministiska och lesbiska fördomar: äcklig vegansk mat (en tveksam nötfärslimpa), alla har hår under armarna och en besatthet av att visa brösten. Den stereotypa ”kvinnofestivalskvinnan” som visas har lett till en del reaktioner men det är framför allt Soloways skildring av den transfobi som har varit stark i radikalfeministiska kretsar som har upprört. Det är en hård känga som riktas, men tyvärr även välförtjänt. Men det är inte bara lesbiska som kritiseras, utan Maura får själv stå till svars för det förtryck hon utövat och de privilegier hon åtnjutit. I seriens kanske vassaste meningsutbyte säger Maura: ”I was in too much pain to experience what you're calling privilege”, varpå en av de lesbiska kvinnorna, Leslie, som ifrågasätter Mauras rätt att vara på festivalen svarar: ”Your pain and your privilege are separate.” Mauras smärta över att i större delen av sitt lev ha levt i fel kropp och förtryckts som transkvinna gör inte att hon inte har åtnjutit vissa privilegier, innan Maura kom ut var hon en del av en grupp som hade förtryckt t.ex. Leslie. Mauras privilegier syns även på hennes höga socioekonomiska status som hon antagligen inte uppnått om hon levt öppet som transkvinna tidigare, samt hennes tre biologiska barn. Mauras närmsta vän, transkvinnan Davina, påpekar detta när Maura antyder att Davina nöjer sig när hon förtjänar bättre, omedveten om allt vad glastak och privilegier heter.

Genom hela säsongen får tittaren se en fantastisk skildring av Alis queera uppvaknande (kanske den bästa skildringen av kärlek mellan kvinnor på TV någonsin) parallellt med att Maura har konfronterats med de privilegier hon åtnjöt när hon utåt levde som man. I detta näst sista avsnittet är det som att deras resor till slut rör sig in i varandra och belyser en stor problematik inom HBTQI-communityt: förtryck mellan grupper i communityt och när diskussionen om detta hänfaller till att privilegier ställs mot varandra. Vissa lesbiska grupper har känt sig kränkta av att här ha blivit skildrade som skurkar, vilket de gör, men på ett helt nytt sätt: I detta format (en populär amerikansk TV-serie) får en för första gången se lesbiska skildras som ”skurkar” ur ett trans-perspektiv. Lesbiska har skildrats som skurkar förr men då är det snarare som hindret för en heterosexuell kärleksrelation, och karaktärerna hänfaller ofta till stereotypen ”sexig och psycho”. Här får vi i stället se lesbiska som förtryckare av transpersoner och en någotsånär nyanserad diskussion om detta. Och så gott som all kritik från lesbiska håll kan bemötas med en replik från avsnittet som gav upphov till den: Your pain and your privilege are separate. Kom ihåg det.