K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

poesi littTisdag med skolutflykt som vi önskat oss men som vi i tidig timme ställer oss lite avogt till. Placerade i en av skolans bussar. Och morgonvädret är grått.
Vi skulle gå på jakt efter blåsipporna men klockan tjugo över åtta hade blommorna ännu inte nåtts av solen. Inte dalen vi befann oss i heller och jag letade skönheten småfrusen under ett valv av murgröna. Upptäckte den plötsligt när jag såg min klasskamrat uppflugen i ett gammalt knotigt träd. Det känns ändå långt tillbaka till bussarna.

Vi skulle fika på Alvaret och även om kaffet var varmt och vi hade tre sorters kakor så var vädret inte med oss. Det snålblåste och det var kallt att sitta på marken i en timme till. Jag känner mig lite gnällig men vet att jag borde låta bli att yttra det högt. Det går sådär. Min lärare ger oss ett citat av Fröding och jag utbrister hur trött jag är på just honom.

Vi åker till havet och solen kommer fram. En av mina klasskamrater lyckas blöta ner ena benet i vattnet efter ett misslyckat hopp. Jag hittar en gammal eka som jag halvsovandes kurar ihop mig i när de andra promenerar ut på en avstängd brygga.

Vi åker till Borgholm och i framsätet vevar min enbensblöta klasskamrat ner fönsterrutan och tänker göra storslagen entré med musiken på högsta volym. Men radiostationens spellista verkar ha andra planer. De spelar: Back for good och Pride (in the name of love). Vi sjunger med i alla fall och jag skrattar så att jag gråter.
Vi läser Stagnelius i Gärdslösa prästgård. Dricker gott kaffe ur små koppar med gula rosor på. Vi har lillfingret utåt för att hålla balansen. Jag hittar en sliten upplaga Shakespearepjäser med A Winter’s tale i för trettio kronor.

Vi var på väg tillbaka hem. Hon sa: ”Vi har det ju faktiskt jävligt bra här.” och vi pratar en stund om hur allt kan vända med inställning. Och att inställning kan vända med vädret.
Vi satt på gräsmattan på vår bakgård och i vårsolen skrev jag lyckorus i versaler med grönt bläck i en anteckningsbok med skrivmaskiner där varje blad ser annorlunda ut från det förra.
Vi har ingen lust att skriva dramatik. Jag älskar teater men tror mig ha tappat orken. Hon undrar om vi inte ska jobba ihop för vi jobbar ju ändå runt samma teman. Och ju mer vi pratar desto roligare känns det.
Vi kompenserade för avstånd med videosamtal. Dom frågade hur jag mådde. Jag svarade att det var bra. Började fundera på om det var per automatik. Sedan såg jag ut på vårsolen på gräsmattan som börjat bli grön och tänkte på förra helgen när jag satt på min brandtrappa och skrev och tänkte på ärlighet.

Vi satte ihop ord av kylskåpspoesi. Jag skrev vinmelankoli. Han sa vineufori. Jag skakade på huvudet för det var ju inte vad jag hade skrivit. Han svarade: ”Jo. Men jag tycker att det kan vara tvärtom också.”
Vi började tala bittert om uteblivna sötsaker. Jag låtsades vara lite irriterad för att jag kände att jag borde. Han frågade vad som bekymrat mig. Jag gav honom den långa versionen. Han sa:”Det behöver bara få tid att rinna ur.”

Jag hade en låt på hjärnan som jag gjort ändlösa fruktlösa försök att bota mig från. Skickade gnälliga sms till källan för eländet. Fick svaret att:  ”Nu återstår bara alkohol och droger.” och jag kunde inte låta bli att skratta.
Jag går rastlös och vankar en söndag. Skriver ingenting och inte ens solen är på humör. Men blir levererad glädje i formen av två paket Kinderägg. En promenad med många lånade sjalar runt halsen. Ett tretusenbitars pussel där en tredjedel redan är lagt. Impulspizza blåbärsklubba och Spindelmannen. Och jag sitter med små blåa bitar av en sjö långt in på natten.

Jag har ingen aning om vad jag ska skriva i min krönika. Tror mig ha fått plötsligt slut på ämnen att det ena är det andra för snarlikt. Han utbrister att just den här skalan går snabbt nu, och spelar den igen. Jag lyssnar på glädjen smittas ler och nickar.
Sedan skriver jag en krönika om små stunder. För att påminna mig själv om att de finns.