K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

En liten krönika om fred och kärlek

Jag är väldigt aktiv på sociala medier. Jag bjuder ganska mycket på mig själv, berättar om min vardag, personligt men inte för privat, onödigt men oh så intressanta grejer etc. Det är skoj, tycker jag.

Dock har jag aldrig varit den som deltar i debatter, delar tidningsartiklar om skandaler och katastrofer världen över eller byter profilbild med en liten logga i ena hörnet som visar om jag sympatiserar/inte sympatiserar med Sverigedemokraterna, Moderaterna eller något annat politiskt parti. Det är inte min grej, men det betyder inte att jag inte bryr mig. Det gör man alltid på något sätt, om inte annat så borde man göra det. Jag tror att det är viktigt att ha en åsikt, inte bara för att kunna berätta för andra vad man tycker och tänker (som den lilla loggan med handflatan säger ”Alla gillar olika!”, och alla ska få göra det också) utan också att för att våga känna efter själv och veta var man står. Men, det är inte alltid lätt att veta var man står. Jag vet inte var jag står i precis allt, det är nästan omöjligt. I så fall skulle man behöva vara insatt i precis allting hela tiden - och det orkar man inte. Speciellt inte idag med tanke på allt som händer i världen just nu. MEN, man kan urskilja saker på huruvida man känner sig trygg i dem eller inte. Det ena får dig att må bra, det andra får dig att må dåligt. Det gäller bara att vara uppmärksam och verkligen våga lyssna på sig själv, vilket tyvärr många glömmer, eller kanske till och med inte vågar att idag.

Varför är det så?

Det kommer inte som en chock för någon när jag säger att vi varit med om oerhört tragiska händelser den senaste tiden i världen. Allt det som varit innan har på något sätt eskalerat, det är lite för mycket att ta in just nu. Man känner nästan en inre hopplöshet inom sig. Lite såndär ”Det är ingen idé”-känsla när man varje dag blir matad med delningar på sociala medier och löpsedlar om flyktingkrisen, arbetslösheten, terrordåd, fattigdom, krig, våldtäkter, kidnappningar, ekonomiska kriser på skolor, äldrevården etc. Det blir så mycket tillslut att man inte orkar. Man orkar inte ta in mer. Man blir helt matt. Uppgiven. Hopplöshet.

Det är olyckligt i världen just nu, det är jobbigt - och folk är väldigt snabba på att tuta ut det, inte minst på sociala medier. Varje dag delas tidningsartiklar om terrordåden, videor hur IS-krigare har ihjäl sina offer och hur puckade våra politiker är som inte gör någonting åt allt det här.

Det slår mig hur snabba folk är på att leta efter en syndabock, den skyldiga, boven i dramat etc. Vi vill ständigt ha någon att lägga skulden på.

Låt oss ta ett exempel, var fjärde år är det riksdagsval här i Sverige. Jag tycker det är mycket tråkigt och märkligt att folk är väldigt känsliga att prata om vilka partier de röstar på.

Frågar jag någon av mina vänner: ”Vilka röstar du på i Riksdagen?” får jag 9 av 10 gånger mördarblicken till svar. Man frågar inte så, det är tydligen oartigt.

”Näej det vill jag inte svara på...”

”...nä...hä?” Varför inte?”

”Näej, det är min privatsak!”

Okay, fine. Då får det väl vara så - men det känns som att i ett sånt svar att man inte riktigt står för sina åsikter. Varför är folk så rädda för att berätta vad man tycker, men samtidigt tycker det är helt OK att dela artiklar om vad andra olika politiska partier och tycker fullständigt rata dem och deras åsikter?

”Hur sjutton kan man göra såhär?! Det är vansinnigt!”.

Jag tycker vi uppmärksammar mer saker som vi är MOT istället för sånt vi är FÖR. Varför pratar, skriver, delar, kommenterar vi om sånt vi inte tycker om, när det finns saker som vi faktiskt tycker om och anser har bättre åsikter? Är det ”coolare” att hata eller vad är the grej?

Genom att prata om var vi står istället för vad vi inte tycker om, så tror jag att vi alla skulle kunna lära oss både mer om varandra, hur de olika partierna fungerar och även våga tänka annorlunda eller vara öppna för nya sätt att se på saker och ting. Det gör man inte om man bara diskuterar huruvida någon är dum eller inte.

Det kanske inte blir fred på jorden på en kvart av det, men om inte annat så tror jag att de kan hjälpa oss att inte drunkna i skiten och bli kvävda av tragiken där ute i världen.

Så, kort och gott - istället för att prata om, dela och att vara MOT krig, terrorister, det partiet du hatar - sprid, symbolisera och va FÖR fred, kärlek och det partiet du hejar på. Varför sprida så mycket skit när vi istället kan sprida det vi tycker om?

Vänner, fred och kärlek - puss och kram.

Det här var min sista krönika på Kulturungdom för iår. Vi kanske ses där ute någon gång och förhoppningsvis kan vi prata och göra sånt som får oss att må bra. Det är roligare att vara glad än att vara ledsen, och jag tror att om vi hjälps åt så kan vi nå till en snällare värld. Men, som sagt, man måste hjälpas åt...