K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Jag tycker att det är klurigt att skriva om litteratur utan att det låter poserande eller tillgjort. Det är något som har gjorts i alla tider, försöken till att beskriva sin kärlek till böcker och dess karaktärer och det är svårt, om inte omöjligt, att göra det på ett nytt, originellt sätt. Men vem minns en fegis?

Jag har haft många stora läsupplevelser i mitt liv och jag räknar med att ha många fler. För mig är det, liksom för många andra, beroendeframkallande att läsa bra böcker. Ju mer jag läser, desto mer finner jag vilka genrer, karaktärer och världar som jag föredrar och vill läsa mer av.

Jag har studerat litteraturvetenskap på Göteborgs universitet och har diskuterat mycket kring litteraturkanon, med det menar jag böcker som räknas som klassiker, och för mig är det är ett intressant ämne. Jag tycker att vissa klassiker är fenomenala, vissa är kassa. För mig kvittar det om böckerna har lästs i 100 år eller om orden precis har tryckts. Det handlar om vad som finns mellan raderna.

Jag läser mycket fantasy, alltså, mycket fantasy. Det hela började med Harry Potter, fortsatte sedan med Narnia, Sagan om ringen, Percy Jackson, Korpringarna och så vidare i en oändlig ström av olika världar och magiska berättelser. Jag uppfattar det som att genren fantasy har fått en oförtjänt låg status. Det är vanligtvis någonting som vi läser när vi är barn och sedan förväntas växa ifrån och avancera till ”vuxenlitteratur”. Jag anser att fantasy och science fiction innehåller så mycket samhällskritik, har så mycket referenser till äldre litteratur och ofta verkligt intressanta och mångfacetterade karaktärer.

För mig har det varit viktigt att rota i böckerna, gräva mig djupare i berättelsen och att hitta referenser till äldre litteratur, för det hjälper mig att koppla samman nutid och dåtid. Jag pluggar Ledarskap i slöjd och kulturhantverk just nu och då är det precis det jag gör i min utbildning, även om det då handlar om hantverk och inte litteratur. Det är för mig viktigt att förankra nutiden i dåtiden och inte glömma bort vår historia, men såklart inte heller att vara bakåtsträvande. En balansgång mellan att förvara och förnya.

I Harry Potter så finns det en uppsjö av olika karaktärer med väldigt olika personlighetsdrag. Det finns karaktärer som lär mig om hur det kan bli när människor är rädda för det oundvikliga. Dolores Umbridge är rädd för förändring, Severus Snape kan inte släppa tag om det förflutna och Remus Lupin som är rädd för sig själv. Men författaren porträtterar också personer som gör att jag återfår hoppet om mänskligheten. Luna Lovegood, en stark feminist som inte bryr sig om vad andra tycker, Molly Weasley som ger oändligt med kärlek men som kan vara ”bad ass” när det väl gäller och Lily Potter som räddar sin sons liv med sin villkorslösa kärlek och som är en ständig närvaro i Harrys liv. Dessa karaktärer tror jag är tillskrivna i berättelsen av författaren just för att få ett djup i historien och att alla ska ha någon som en kan identifiera sig med.

Karaktärsutveckling är något som jag under det senaste året har tyckt varit speciellt intressant att fokusera på då jag har läst mycket fantasyserier, en form som ger författaren ett helt annat utrymme att utveckla sina karaktärer. I serien His Dark Materials så följer vi Lyra. Serien börjar med att hon är ett föräldralöst barn som lever i en akademisk värld på ett universitet och under seriens gång får vi följa hennes utveckling till att bli en helt annan person, inte bara på så vis att hon växer upp rent åldersmässigt, men jag upplevde också en väldigt tydlig utveckling i hennes tankar och reflektioner. Författaren har här haft ett tydligt mål med karaktären och det är genomfört otroligt trovärdigt, trots den episka värld historien utspelar sig i. Författaren förankrar sin fantasivärld i egenskaper och personlighetsdrag vi känner igen och kanske besitter själva och detta tycker jag gör en bokserie väldigt levande.

Detta kanske blev precis så pass poserande och tillgjort som jag var rädd för, jag vet inte. Det är inte det som är poängen. Jag hoppas på att du som läser detta känner dig peppad på att läsa fantasy. Det är en superkraft att kunna försvinna in i andra världar. Att kunna sitta i Hagrids stuga, dricka te och få perspektiv på livet.