K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Craftivism

Det känns som att det enda jag ser på nyheter och i tidningar just nu handlar om EU-valet. Det är inte konstigt att det är så, men jag kan ibland bli lite trött på att inte kunna påverka mer. Jag vill engagera mig. För jag har kommit till ett stadie då jag tror att engagemanget och kraften måste komma underifrån, även om det nästan bara är politiker som kan göra de stora, strukturella förändringar som är nödvändiga för att säkra vår framtid på jorden.

Jag vet att ni vet. Jag vet att ni vet att vi måste ändra på oss och leva mer lokalt, ändra våra konsumtionsvanor och sluta flyga. Jag fattar att folk är trötta på att höra sådana som jag gnälla på det nästan obefintliga miljöarbetet. Så hur kan jag få säga det på ett trevligare, mer inspirerande sätt? Det har jag funderat länge på och tillslut hittat, vad jag tror, är mitt sätt.

För lite mer än ett år sedan så fick vi i uppgift att göra ett workshop-koncept i skolan, och sedan hålla workshopen för våra klasskamrater. Jag och en av mina nära vänner i min klass gjorde en ”Craftivist”-workshop och utgick då mycket från Sarah Corbetts ”A Craftivist Manifesto” som hon har skrivit för att inspirera och guida de som vill följa i hennes fotspår. Craftivism är en komposition av orden craft och activist. Det är ett manifest för att inspirera, vägleda och hjälpa andra att utöva craftivism runt hela jorden, som en gemensam rörelse som kommer från hantverkares och icke-hantverkares händer. För det handlar inte om att du måste vara proffs på att brodera eller något annat hantverk. Det handlar om att vi ska samla oss, hjälpa varandra och påverka politikerna.

Detta följer jag så mycket jag kan, för jag tror på att hantverk och politik går väldigt bra ihop. Manifestet är på engelska men jag har försökt översätta så gott jag kan.

  1. Var sköldpaddan. Ta det lugnt. Det handlar om att tänka efter, inte handla i affekt och att se hantverket som en eftertänksam aktivism.
  2. Hantverk är vårt verktyg. Hantverket kan hjälpa oss att förändra saker på sikt, men det ska alltid passa vårt budskap som handen i handsken.
  3. Solidaritet, inte sympati. Låt andras stolthet vara i fred genom att visa solidaritet genom ditt eget hantverk. Förstå deras kamp, så förstår du kanske deras lösning.
  4. Finn ro i eftertänksamheten. Använd de timmar då du stickar maska efter maska för att förstå komplexiteten i vår värld. Detta kan leda till en djupare förståelse.
  5. Empati pekar aldrig finger. Försök att se alla perspektiv.
  6. Liten & vacker. Hur litet ditt föremål än må vara så kan det inspirera eller påminna andra om vår vackra värld. Är hantverket inte helt perfekt? Strunt samma, det är inte det som spelar roll.
  7. Ödmjukhet är nyckeln. Oftast behöver vi människor ändra på oss innan världen kan det. Tänk på din plats i det stora hela och jobba med människor, inte mot dem.
  8. Predika inte, inspirera! Skrik aldrig, uppmuntra istället.
  9. Omfamna positivism. Att vara cynisk är enkelt, att vara positiv är en utmaning. Ta dig an den utmaningen!
  10. Var förändringen du önskar se. Om du vill att världen ska vara mer rättvis, snäll och vacker, gör din aktivism rättvis, snäll och vacker.

För mig handlar craftivism om att vara förändringen du vill se. Det handlar inte om att du ska sticka tröja efter tröja och att ditt mål måste vara att inte ha ett enda massproducerat plagg i din garderob. Det handlar om att vi alla måste börja dra vårt strå till stacken och hjälpas åt för att kunna påverka uppåt, påverka politiker som faktiskt sitter på makten.
Jag älskar att hantverka och jag kan med säkerhet säga att det är det som ramar in mitt liv. Det är bland annat hantverket som ger mig glädje, utmaningar och tillfredsställelse i att se saker växa i mina händer. Jag har ett stort självförtroende gällande min egen kunskap. Om vi kan sprida den självsäkerheten så tror jag att fler skulle känna sig del av en större rörelse.

Jag förstår att inte alla känner såhär gällande hantverk och jag tror inte att nyckeln är att vi ska tvinga alla att slöjda, även de som inte vill. Jag tror bara att vi måste bjuda in till slöjd och hantverk i samhället, vi måste integrera den kunskap som sitter i händer och huvuden och använda dem. Leva mer lokalt, mer närproducerat och mer med ett cirkulärt tänk.