K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

April är kommen och därmed även en ny poet på KulturUngdom. Möt Alex Cully, 23 år, från Tanumshede!

I “Månadens poeter” möter vi två nya poeter varje månad, alla är medlemmar i KulturUngdom och alla har minst en sak gemensamt: de älskar poesi och har något att säga som fler behöver ta del av. Imorgon är det dags för Alex Cullys poesi – men först en presentation. 

Vem är du?
Vem är jag? Jag är en våglängd i mänsklighetens själ och ingen annan är mig lik. I min strävan efter anslutning till andra människor har jag hittat min egen kärna. Det är en kärna av självömkan och en direkt motsägelse av stolthet i mig själv. Jag är... ingen, men ni kan kalla mig Alex Cully.

Vad betyder poesin och skrivande för dig?
Poesi är ett språk som jag inte har lärt mig fullständigt, men jag är förtrollad i dess mångfald såsom universum. Jag utforskar orden som kontinenter men har lovat att aldrig påstå att jag äger dem. Visst skriver jag poesi och mina dikter är något jag är stolt över, men jag har inspirerats av de före mig och jag vill inspirera er. Använd orden som presenteras framför er, anta utmaningen att prata med varandra istället för att låta knytnävar göra snacket.

Vad kommer vi att få läsa om i dina texter här på sidan?
Jag gillar inte mänskligheten, så är det bara. Religion, nation och socioekonomisk status är världskonflikterna nedskalade till ondskans triangel. Dock skriver jag ofta om hur jag skulle vilja ha det, även om jag är besviken på samhället betyder inte det att jag hellre lever utanför det. Men jag skriver även om helt andra saker som dystopisk framtid, fiktiv nutid och enkla berättelser.

Vilka poeter, förutom dig själv, vill du tipsa oss om?
Jag är säker på att Olivia Kristiansson har blivit publicerad på KulturUngdom tidigare och sedan även Denise Olsson Bergqvist (AKA Menspoeten) och jag är bekant med deras verk personligen. Många musiker har påverkat mitt skrivande, She, Machinae Supremacy, Blind Guardian, Death Grips, Anamanaguchi, Black Sabbath, Alice Cooper och Robyn till exempel. Shane Koyczan är den som inspirerade mig mest att skriva. Det var november 2015 och jag hittade en video på YouTube som bara hette To This Day och en relaterande video, Troll, av samma kanal. I dessa videoklipp presenterades tal med betonande musik och jag var introducerad till en poesiform jag tidigare var helt främmande till. Dagen efter skrev jag Taking breaths.


Taking breaths
Sometimes it feels as if life is a struggle, even though I don't feel like I'm struggling with life. It is as if each atom that forms my person has a civil war between protons and electrons, representing the positive feeling of being alive and the negative of realising that this wonderful life will one tomorrow be at an end.

But the first thing to remember is that when the time comes I'm probably going to think my life was awesome. Because dying is too short to start regretting choices made while you were living. I probably think I sound smart or profound but I'm really not. You have thought like this too, I'm sure of it.

We are all aware of our mortality and what we do with this awareness is breathtaking. It is
breathtaking that some give what they can to those who need it more, it is breathtaking that some can look at destruction and still say 'what's the problem?', it is breathtaking... That some look at tragedy but see comedy.

I suppose it is impossible to be happy all the time but just because we aren't smiling, doesn't mean we need to be angry or upset. It usually means we've seen the injustice committed to the people of the world and indeed the world itself.

'Don't worry, be happy' is a nice saying if you dropped a sandwich, but when it comes to life a better saying in my opinion would be 'Don't let the bastards grind you down.' Live your life and be helpful, kind and compassionate.