K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Linda Brelin har blivit beviljad K-pengar för sitt undersökande fotoprojekt där hon på plats på Grönland och Arctic Sounds Festival arbetar fram material som sedan kommer landa i en samlingsutställning med bilder från Grönland, Färöarna och Island. Linda studerar till internationell kulturprojektledare på Kulturverkstan i Göteborg. Hon gör nu sin praktik på NAPA, Nordens Institut på Grönland.

K-Pengar är ett kulturstöd för alla i Västra Götaland mellan 13-30 år. Läs mer här.


KUHemsida 1  KUHemsida 2
KUHemsida 3  KUHemsida 4

I Sisimiut på Grönlands västra kust anordnas sedan fem år tillbaka Arctic Sounds Festival. En Nordisk musikfestival dit artister flyger från flera olika länder, inte bara för att spela, utan för att under en veckas tid bo och andas med Sisimiut. Jag åker till festivalen som en del i min praktik hos NAPA, Nordens Institut på Grönland. Vi arbetar med press. Jag lägger ut bilder på sociala medier, live-streamar och fotograferar. Jag är medarbetare men gäst, fotograf men också turist. Vem tar vilka bilder? Flera gånger fastnar jag på bifogarknappen när jag ska skicka bilder hem. Vad vill jag visa upp? Vilket ansvar har jag i det jag visar upp?

En utländsk besökare på festivalen säger:

- Det är bara att gå utanför dörren och du har i stort sett konst här. Vad du än spelar in eller fotograferar så är det konst. Det är en drömplats för skapande.

Jag håller med, men konsten skapas inte av sig själv utan personerna här driver den framåt. Bortom bilden av glaciärer, sälfångst och vidsträckta hav finns ett Grönland med modern, proaktiv och politisk konst. Det anordnas kulturfestivaler. Musiklivet florerar. Det är inte så stor skillnad att stå och dansa i ett publikhav i Sisimiut som i ett publikhav i Göteborg. Men det hårda klimatet och det faktum att det inte finns ett sammankopplande vägnät mellan byarna kräver att du här inte bara är kreativ i din konst, utan också i hur du genomför den. Du får lägga enorma resurser på flygbiljetter både till och inom Grönland eftersom flygpriserna är ofattbart höga. Vänta tålmodigt på att vinden ska vända så att båten som fastnat i isen hinner i tid för att transportera gäster och artister till festivalen. Åka 12h tur och retur med skoter för att hämta konstnären som missade sitt anknytande flyg. Så även om känslan av att stå i ett publikhav mitt i natten är densamma som i Göteborg, är de kulturpolitiska utmaningarna helt andra.

Att vistas på Grönland är på många sätt som att stå i en arena för olika globala processer och diskussioner som sker i världen. Här finns diskussionen om kulturarv och vem som har rätt till vilken kultur. Om nationalism, kapitalism och globalisering. Här finns debatten om självständighet. När, hur, ska den ske? Jag har fått titta in i ett nyckelhål till ett rum, en diskussion och en debatt som är så oändligt stor. Den är omöjlig för mig att greppa på fem veckor. Kanske går det aldrig att vara här tillräckligt länge för att förstå effekterna av Danmarks kolonialiserande av Grönland. Eller på riktigt förstå hur du planerar kulturpolitik för 56 000 människor utspridda på 2.166.000 km² is och berg. Jag dricker mitt te och lyssnar noggrant på fikarasten. Ställer frågor. Försöker förstå. Snart åker jag hem.

- Vi behöver ambassadörer, det är bra att du är här, säger en skådespelerska till mig sent en kväll mellan konserterna.

Vi har pratat om konst och kultur och de skeva bilderna som sprids av Grönland. Jag svarar att jag tycker det är svårt att veta vad jag ska berätta när jag kommer hem. Vilka historier ska jag lyfta, vilka bilder ska jag visa? Bilden på när publiken skriker av lycka för att några av Grönlands största rappare ska uppträda? Bilden på slädhundarna? Eller bilden på när Adam Tensta spelar på festivalen, även fast bilden egentligen bara blir speciell för att den är tagen på just Grönland? Det är svårt att vara avslappnad i mitt berättande och egna skapande, när det ligger så många komplicerade frågeställningar bakom det. Vad för ansvar har jag? Hur skiljer sig mitt berättande åt beroende på om jag är medarbetare eller gäst, fotograf eller turist?