Web
Analytics

Poesi: Dikt om kärlek 1

regnet värmde oss och vi gömde oss under ett tak
såg du rävarna som sprang där borta frågade jag
du tittade ut över vattnet och sa
såg du rävarna som springer där borta

öknen känns blöt under mina fötter och dina händer har slutat skaka nu.
vi delar på en apelsin i snön och svalkar oss i solen.
jag biter mig i kinden och får blodsmak i munnen,
du tömmer dig i mig och bränner tungan på svettet

vattnet piskar mot min rygg när jag ligger på klipporna
du slänger din kappa över mig för att hålla mig varm
du vänder dig med blicken mot månen
jag såg rävarna springa över vattnet igen

du sa, ser du räven som sprang där borta
jag såg ut över sanden och kände isen sticka i min hud.
du la dina armar kring mina axlar

jag klamrar mig fast vid dig, din famn är min sköld nu.
jag stod och tittade ut över vattnet, såg du tåget som åkte där.
jag tror vi borde gå hem nu,
vi kan gå längst med spåren där rävarna sprang sa du.

jag ristar in på ett träd:
jag lovar att aldrig säga sådär igen
jag lovar att inte springa på spåren igen
jag ska aldrig lägga mig på marken utan att säga till
jag lovar att aldrig skriva en dikt igen.

du sa, såg du rävarna som sprang där borta.
de var så snabba, sa jag
vi sprang hem på spåren.
undrar om de ser oss nu.
vi är ju så snabba nu sa du.
jag såg inga rävar längre

Taggar: Poesi