Förflutna

Ett ögonblick i det förflutna, jag är där nu
En fot i nutiden och en fot i dåtiden, var är här, var är nu
Fast i det förflutna, fast i nutiden, men var är framtiden
Den ligger där framför mig, jag kan se den, men jag kan inte ta på den

Inte nu, inte än, först måste det ske förändring
Jag måste vara jag för att framtiden ska existera
Jag måste finnas som mig och inte som någon annan, inte som Viktor
Mitt yttre är inte jag. Mitt inre är inte helt, mitt inre är skadat sedan länge
Att läka det tar ett ögonblick, en sekund, men att nå det ögonblicket tar en evighet
Hur lång är en evighet? När varje sekund känns som en smärta och varje minut i sig själv känns som en livstid i smärta

När blir jag jag? När slutar mitt gamla jag att finnas?
När återföds jag på nytt?
När blir jag fågel Fenix, som återstår ur ingenting, ur smutsen och askan
När känns mitt yttre och inre som de verkar i symbios
När är jag inte längre fast i det förflutna och känner igen den framtid som är min?
Ögonblicket är nu

 

Taggar : Poesi