Web
Analytics

Krönika: Bort och hem igen

När jag var liten var jag en riktig boknörd. Min mamma började läsa Harry Potter och de vises sten för mig och min syster när jag var fem år gammal, men jag blev så fångad av berättelsen att jag blev otålig och började läsa den själv och läste alla sju böcker i samma takt som de kom ut. När jag blev klar med allihopa började jag om från början.

En annan bokserie jag älskade när jag var liten hette Fairy Oak, den hade också sju böcker och en av mina stoltaste dagar var när jag läste ut en av dom på en dag, jag läste non-stop hela dagen tills jag nådde sista sidan den kvällen. Det skröt jag om länge. De böckerna skrevs av en italiensk författare och jag gillade dem så mycket att jag översatte den första till engelska då jag tyckte att det var på gränsen till kriminellt att ingen hade gjort det än. Jag dagdrömde om att en dag spela Poppy i en framtida filmatisering av böckerna, hon var den djurälskande häxan med lockigt hår som alltid lyckades välja ut det godaste äpplet från fruktskålen och kunde nämna varenda nyans av vilken färg som helst. Ibland kommer jag fortfarande på mig själv med att försöka efterlikna henne när jag väljer ut äpplen i mataffären eller försöker lära mig namnet på alla färgtuber i min mammas konstateljé.

Jag drömde även om att få träffa J.K. Rowling någon dag och att hon skulle läsa mina historier och uppmuntra mig till att bli författare. Jag hade också hört att Christopher Paolini som skrivit Eragon-böckerna gjorde det när han var 15 år, och jag minns hur imponerad jag var av det och att jag var fast besluten på att skriva en hel bok innan jag hade fyllt 15 år. Jag kan berätta att det längsta jag kom var åtta kapitel och att den handlade om en tjej (väldigt uppenbart baserad på mig själv) som kunde se spöken. Men jag gav det ett ärligt försök.

Jag vet inte riktigt när den där lågan släcktes, när det började krävas en extrem viljestyrka att ens läsa färdigt en hel bok. Det var inte när jag flyttade till Sverige, för fram till sexan var jag nog den eleven skolans bibliotekarie såg mest av, jag lånade kanske fem böcker åt gången varje gång jag var där. Och det var inte när jag började högstadiet, för då var jag inne i den där dystopi-fasen då jag läste varenda ”utvald ungdom störtar ond regering-bok” jag kunde få tag på. Det var nog när jag började gymnasiet som det hände. För då orkade jag knappt läsa böckerna som vi fick i läxa, vissa kämpade jag mig igenom men hälften sökte jag bara upp på SparkNotes och läste sammanfattningen av.

Sen dess har jag försökt plocka upp en bok många gånger men för det mesta läser jag ett par kapitel innan jag ger upp, och de böcker jag har läst klart har jag glömt bort handlingen av inom kort och de har inte alls gett mig den glädjen som de gjorde när jag var liten. Jag vet inte om det är för att min hjärna har skrynklats ihop och min fantasiförmåga har försvunnit helt eller om det finns så mycket andra tankar som gör att jag inte kan spara en gnutta koncentration till att läsa ett par hundra sidor. Nu för tiden är det så mycket annat som händer runt omkring som gör att jag aldrig kan slappna av nog för att verkligen försvinna in i fantasivärlden, trots att jag verkligen vill. Efter ett par kapitel börjar jag bli uttråkad och boken börjar kännas som en läxa jag gör bara för att jag inte inte vill att den delen av mig som brukade vara så stor ska försvinna.

Men för två veckor sen fick jag en rejäl förkylning, och då blev jag till slut så uttråkad att jag bestämde mig för att nu jävlar ska jag läsa en bok, och då började jag med att läsa klart en bok jag börjat på för jättelänge sedan och som bara legat på mitt nattduksbord sen dess. Efter det valde jag ut en ny ur min hög med olästa böcker och läste ut den med. När jag hade gjort det gick jag till bokhyllan och plockade upp ännu en till bok, och jag var så inne i berättelsen att jag kom på mig själv med att härma ansiktsuttrycken som beskrevs i texten och läste vissa saker högt för att leva mig in alla scener. Då fick jag nästan som en liten adrenalinkick, inte bara för att jag läste tre böcker i streck, för det har hänt även under min bok-torka att jag fastnat för en bok och läst ut den på tre timmar, men för att det var första gången på flera år som jag verkligen kände att jag inte bara observerade handlingen utifrån utan verkligen helt och hållet försvann in i boken. Jag vet inte om jag hade tur och råkade välja ut tre riktigt bra böcker ur min hylla, eller om det bara krävs en veckas förkylning utan jobb eller skola för att min hjärna ska fungera ordentligt. Men den känslan kommer jag leva på länge och jag hoppas att de fyra nya böckerna påväg hem till mig med posten inte gör mig besviken


Susanna Frenguelli

Då: Pinsam 
Nu: Cool
Sen: Ännu coolare
Motto: Vad gör det om 100 år?

Taggar: Krönika