Krönika: Kraften i virusskuggan

Låt mig först konstatera att corona suger. Många har dött och många fler kommer att dö, ekonomin blir kaos och människor kommer må skit länge till följd av det här. Då var det sagt. När vi läser om den här tiden i historieböckerna eller berättar om covid-19 för kommande generationer så kommer det inte att vara en glad tid som speglas, men kanske kommer vi minnas att det fanns ljusglimtar. Kanske kan vi berätta om hur människor delade med sig av sina kärleksreserver, slog rekord i omtanke och blev mästare i problemlösning.

Känslan som dominerar i mig just nu är värme. Inte på det klyschiga ”jag väljer lycka”-sättet, utan på riktigt. Alla människor som väljer att göra snälla saker i den här tiden gör att oron och tyngden som kommer sig av coronaviruset lättar lite. Mängden personer som agerar på sin välvilja är större än jag har upplevt vid något annat tillfälle. Det snos handsprit och bunkras toapapper på sina håll förstås, men de flesta förstår att vi klarar det här tillsammans, inte var för sig.

Så här kommer en lista på saker som har gjort mig glad i hjärtat på sistone, varsågoda för positivt i negativa tider:

  • Hjälp- och hyllningsgrupperna på Facebook. Hur fint?
  • Politikerna inser att krisen är viktigare än partipolitiska poäng.
  • Problemlösningsförmågan når toppnivåer. Jag tänker på alla lärare som jobbar ännu mer övertid än vanligt för att fixa distansundervisningen och på restauranger och butiker som ordnar hemkörning och extraöppet för riskgrupper. Alla som frågar grannen om den behöver hjälp att handla och alla grannar som tar sitt ansvar och frågar om hjälp.
  • Coronaskämten! Min favorit hittills är ”2020 is cancelled”-texten som snurrar runt på Instagram.
  • Vi lär oss uppskatta tiden vi tillbringar i våra skolor och på våra arbetsplatser. Efter en dryg vecka av distansundervisning verkar de flesta gymnasieelever som gick hem glada i hågen ha konstaterat att det är roligare att vara i skolan än att sitta i sin säng med datorn i knät. Samma sak för jobbpersoner: det är mysigt att fika med kollegorna och skönt att inte ha boendets alla ”jag-borde-dammsuga-måsten” runt sig 24 timmar om dygnet.
  • Ganska många som annars ”måste” flyga måste tydligen inte det längre. Fanfar!
  • I tågsemestergruppen på Facebook, där alla hade kunnat vara ledsna och bittra över inställda tågplaner, delas det istället tågminnen och restips inför framtiden.
  • Folk tar sitt ansvar! Jag har inte sett en enda förkyld person på flera veckor (men ett par snoriga pollenallergiker som snabbt informerat om pollen-läget. Kärlek till er!).
  • Det är säkrare att träffas utomhus vilket får mina sociala medier att svämma över av vårpromenader, korvgrillning och balkonghäng. Vi uppskattar naturen, och naturen uppskattar oss mer än på länge.
  • På kulturfronten livesänds konserter och dansklasser som aldrig förr. För oss på landsbygden är det här en positiv utveckling ur en rent egoistisk synvinkel. Plötsligt kan vi delta på dansklasser med lärare från hela världen, tillsammans med hundratals andra.
  • Tanken på allt vi kommer att lära oss av den här krisen: digitalisering, källkritik och hur livsavgörande samarbete och social kontakt är.

Min vän delade med sig av en corona-historia som jag tänker säger någonting om den här tiden. En okänd kvinna hade pratat in ett meddelande på min väns telefonsvarare och meddelat att ”du får absolut inte åka till XX, hon har fått corona!”. Min vän, som lider av viss telefonskräck, insåg att hon var tvungen att ta sitt samhälleliga ansvar och ringa upp och informera om att meddelandet hamnat hos fel person. Efter många missförstånd gick budskapet till slut fram och personen på andra sidan luren var oändligt tacksam.

Tänk vad många liknande, fina händelser som utspelar sig runt om i världen just nu. Alla som samarbetar för att lösa allt från stora, inställda evenemang till vardagens felringningar. Den kraften som uppbringas nu är förstås möjlig att ta fram även när det inte är kristider. Låt oss minnas det när vi är ute på andra sidan. Då kommer kraften kanske att behövas mer än någonsin.

Taggar : Krönika