Poesi: Ådrorna av staden

Vi är
som trädens rötter i en skog
ett nätverk
ett rotsystem
ett blodomlopp av vägar

vi bänder upp
varje vens förgrening
följer den

staden berättar
medan den klär av sig
mellan ringmuren och vattnet
solbergabadet
parken, spotten och slagen
leverfläckar träder fram över tavlan
som prickar på en karta
vi avtecknar mellanrummen
av en kropp som inte går att avgränsa

dessa hål av saknad som grävts upp
var en gång döpta rum
där älskan sträckte sina armar
långt långt runt
och köttets egna gräns
suddats bort
lämnats utanför dörren
tillsammans med skorna

begärets kropp sattes ihop
av fyra väggar de sedan rev

vi vilar under asfaltens skorpa
längs med vattenledningar
och tung svart lera
alla berättelser som byggts bort
ligger kvar i marken
och i denna graven
håller vi hand
är mänskliga kedjor som fortfarande bär

sök trösten
inga stadskontor
har lagt oss i träda
än är allt inte förtappat
vi vakar i dessa skrymslen och vrår
det är bara ni som hittar

Taggar : Poesi