Poesi: hästtjejer

Jag träffade din kille ett par gånger innan jag såg dig
och jag måste erkänna att visst, är ni väl söta båda två men du
är den där värmen som fyller ett helt rum så fort tårna trampar
över tröskeln 

med den skira tyllen och fingertoppssatin, inslagen
och visst att det är vackert
men det finns något särskilt över din nakna kropp i varm, dunkel belysning

och gud vet
vad jag hade gett för tio minuter med dig ensam i det rummet
bakom silkesgardinen
i bomullsväven

du kan rida mig
som ni sadistiska hästtjejer med
hoppspö i handen
klatschen mot min hud över sängen mitt tack och ditt fnitter dekorerar sänggaveln
i ett annars tyst rum

dressera mig
tills jag sitter fint och kan räkna ordentligt
gångerna jag fallit ned på knäna
kysst dina bara fötter
satt moln på dina axlar när vi sedan skedat nakna
i eran säng
jag har trätt på mig skygglappar för jag ser inte honom

”jag är typ litet kär i dig”

skrev du
jag vet inte om det var en sådan där kompulsiv heterosexuell girl crush-grej eller inte

men gud hjälpe mig om det inte är ditt hår jag vill ha
mellan mina fingrar
fyllt i mina nävar

låt mig blomstra i din odlingslott
jag är en stickling du fick på posten och sen inte kunde hämta ut efter flera varma dagar i er stockholmslägenhet

och jag har varit tillräckligt foot in mouth
det finns inget att avdramatisera
och fuck alla manliga författare som beskrivit dig
och kroppen
och männen som tittar på

och hela världens

alla små dödar

bit mig i tungan
och det kommer smaka bittersött
med betslet av garn och gullranka

sporre strax under femte revbenet är inte förälskelsen
så underbart våldsam när du sitter på mitt ansikte

dina akvarellandskap
som inte torkat rinner ned
ger mig regn
ger mig ljudmatta av dig och fuktig skogsjord
sådär när ormbunkarna börjar veckla ut sig

och du ditt decemberbarn, ridandes på en vit sagohäst
som om du är tagen direkt från en fucking john bauer-målning
är inte kärleken så underbart våldsam
att jag vill ta dina slag och lägga dem under kudden
tillsammans med kapitulationen
jag bär dig i rollkur utan problem

du
är en viskning under täcket
det varma (luft)mellanrummet mellan huden och kroppsbehåringen

i mina fantasier doftar du alltid av läder och porter
och jag minns dig i sammetsklänningen och sedan när du tog av dig

jag vill alltid påstå att kroppen är irrelevant men jag behöver din materia för att kunna fästa mig i lugnet
tygla mig varsamt men strängt och mata mig med äpplen

i varje läderdröm
det är något med dom där

hästtjejer

Taggar : Poesi