Krönika: Bortom allt vett och förstånd

Helvete också, jag råkar befinna mig i en distansrelation – igen. Självklart upplever jag kärlek isär som ett fruktansvärt straff, för varje gång vi skiljs åt på centralstationen här eller där protesterar själen ungefär såhär: ”Hallå där unga fröken, stopp! Vänd! Du går åt fel håll!” och det sliter mig itu att fortsätta gå, åt fel håll. Själen bara vrålar: ”IDIOT!!!” och försöker desperat sippra ut genom hudlagren för att flyga rätt. Tyvärr är det svårt för den stackars själen att lämna en idiotkropp, den sitter väl fast där den sitter så att säga? Det har i alla fall jag fått lära mig.

Hur överlevde jag egentligen i min förra distansrelation? Det var ju precis såhär, tills jag lyssnade på själen, vi flyttade ihop och sen gjorde vi slut. Haha, hoppsan! Den här gången försöker jag lägga band på mig själv, inte göra något förhastat och ogenomtänkt. Nu är jag äldre, jag vill inte vara lika impulsiv, jag vill inte se distanskärlek som ett straff utan som något utvecklande och lärorikt… och tänka rationellt. I de emotionellt jobbiga stunderna kanske det är bäst att förlita sig på just rationalitetens kraft. Jag måste dessvärre erkänna att jag inte riktigt fattar vad rationalitet innebär.

När jag tänker ”rationalitet” tänker jag typ på en Naturvetenskaplig Institution där det pågår Högteknologiska Laboratorieexperiment. Kanske kan laboratoriegänget hjälpa mig med denna inre konflikt, förslagsvis genom att ägna enormt mycket forskningstid på teleporteringsfrågan. Alltså frågan om hur vi kan förflytta oss utan att korsa rummet, det vore nämligen väldigt praktiskt för mig i den här situationen. ”Teleportering finns ju redan!”, ropar det imaginära laboratoriegänget, uppenbart irriterade över min okunskap. ”Vi skickar ju information kors och tvärs hela tiden över hela planeten och mer därtill!”

Det kanske stämmer att teleportering redan finns. Kanske är vi redan kapabla till att vara på olika platser fysiskt men med varandra mentalt, genom att skicka information till varandra. Jag syftar dock inte på laboratoriegängets moderna teknik bestående av ettor och nollor, utan snarare på uråldriga häxkonster. Nog bör det vara möjligt att skicka emotionell och icke-verbal information likaväl som vi kan skicka ett SMS? Jag menar någon slags… spirituell kärleksenergi. Helt gratis, utan eventuella operatörsavgifter.

Vi människor är ju helt galna som tror att vi kan bygga murar mellan träden. De kommunicerar med varandra ändå, ljudlöst och osynligt. På ungefär samma sätt borde två personer långt ifrån varandra kunna nå varandra ändå, luften är ju någorlunda fri! I luften flyger massor av energier utan att vi ser det, jag är helt säker. Testa själv! Lägg en hand vid någons axel utan att faktiskt vidröra den och känn hur du kan förnimma närhet trots avståndet. Däremot – här kommer haken – är jag osäker på hur långt dessa energier kan flyga. Två centimeter från hand till axel är markant kortare än 75 mil från Göteborg till Berlin. Hur skulle det gå till egentligen? Åker energiklumpen till Landvetter och tar direktflyget? Eller flyger den av egen kraft? Måste den i så fall mellanlanda någonstans i Danmark? Äh! Det är väl också typiskt människan att tänka så, praktiskt och rationellt kring något högst emotionellt. Viljan att mäta avstånd, hastigheter, väga tyngder, förstå ettor och nollor. Ursäkta mig, men kärlek är bortom allt vett och förstånd! Det är ett helt utflippat flummigt tillstånd faktiskt.

Det är omöjligt att vara enbart rationell kring relationer. Jag vill gärna tro på den spirituella kärleksenergin. Att riktade tankar och känslor kan överbrygga både generationer och nationer, de kan trotsa tid och rum. Själen kan visst sippra ut genom hudlagren, den sitter absolut inte fast. Jag blir övertygad om det varje morgon när jag vaknar. Häromnatten var jag t.ex. på kräftskiva i en fjällstuga och blev förolämpad av en avlägsen bekant. Drömmar är en uppvisning av kroppens kompetens och kan vara fullständigt irrationellt rationella. Kroppen jobbar för mig, hjärtat och hjärnan är mitt alldeles egna laboratoriegäng och de kämpar på därinne, de experimenterar för fullt på den spirituella teleporteringsfrågan.

Taggar : Krönika