Poesi: Tema ett – Kärleken

Innerst ytterst
Att vara kär
Ytterst ytterst eller ytterst innerst
Innerst innerst eller innerst ytterst
När tanken i dig skär
Känslan kommer inifrån och vill ut
Och ibland utifrån och vill in
Känslan utifrån går inte granska
Av dig själv omöjlig att förvanska
Ytterst svår att släppa in
Ett okänt virus
I kroppen din

 

Stänk av stålbad [Maja VI]
Rykten som sprider sig
Varför faller jag alltid så lätt?
Ryktet sa det var blickar
Speciella blickar som brände
Som kändes, men inte
Bara rykte som sprider sig

Kärlek är bara ett inre kontrakt
Den är flyktig, den är utom
Den är sann, den är inom
Världen är densamma idag
Vare sig jag är kär eller ej
Men jag är en annan, kär eller ej

Ryktet sa vad min tanke ville
Från fiss-mol, till ciss-sju, är du
Bortom, var det jag som blev kär
Inom, när världen förblev samma
Rykte, fantasi, tanke, dröm, idé
Varför faller jag alltid så tungt?

Jag var något på spåret
När allt skenade iväg
Spårvagnar dundrar förbi
Men jag hör inget mer
Än ditt ekande skratt
I skenande iskall metall

Regnet smattar som kulor
Mot marken och sväljer tårarna
När tankens tomhylsor hopas
Försöker jag glömma ditt ansikte i vimlet
Vill inte se, vill inte känna mer
Bara ha dig så nära som aldrig går

 

One By One
Matilda
You finally stroke me through
Matilda
But it never left us truly blue
Johanna
We didn’t feel lonely
Johanna
But for one night only
Ida
Too bad you had another bloke
Ida
Too sad when my dream broke
Maja
A look that teased, but trying was vain
Maja
Phantasy washed away in an autumn rain
Jonna?
Knowing our cards, hiding or showing?
Who’s next, could we wait, could we flee?
Jonna…
Would you spare, a thought for me
Suspicion haunts, are you worth the strive?
Jonna…
‘Cause too many now lost, in love’s archive
Can we bear, getting our hearts tossed
In love’s raging stormy sea?
Jonna
Do we dare search for love’s key?
Would we read the writings
Or paint them black, turn away
If they were on the wall, made us sway?
Jonna
My mind you’ve already crossed
Only time can tell
Climb love’s desert dunes and strain
Could you be my bell?
Slips so easy, like yet another sandy grain

 

Kärleksillusion [Jonna II]
Jag har sett dig somna sött bredvid
Sett dig vakna upp tätt intill
Hört dig skrika högt

Jag har sett dig bada näck
Känt din hud mot min
Kysst dig ömt

Jag har tröstat dig i mörkrets stund
Fingrar smekt ditt utsläppta hår
Själv på din axel fällt en tår

Jag har lyssnat på din historia till slut
Kramat din hand i min alltför hårt
Andats din luft när min sipprat ut

Jag har sett dig i ögonen och förstått
Bara legat tyst bredvid och lyssnat på vinden
Känt din värme mot kinden

Jag har öppnat mitt inre visat det mesta
Du har släppt mig närmare än de flesta
Men bara i dröm

Jag skulle lika mycket som lite vilja
Fråga om du faktiskt på riktigt vill
Riskera mista dig i dröm nära intill

 

Saknat din tystnad
Trodde jag skulle ha saknat en kropp som din
Naket vackert, som din mot min, som i akten
När det var din hand, mot min, mot stenmuren
När det var ditt huvud mot min vadderade axel
Inte som försök men som förklaring
När det var ett skratt och din blick
Inte som mot dina ragg, men som mot mig

Trodde jag skulle ha saknat en annans hud
Naket sårbar, som din mot min, som i akten
Saknat att komma så fruktansvärt nära
När det var din nakna hud nästan mot min
När det var att nästan ligga med dig
Så ytterst nära och ändå nästan bara nudda
Så mycket närmare än att faktisk ligga emot

Trodde jag skulle ha saknat en röst som din
Naket avslöjande, som din och min, när vi pratar
Saknat ett tal som ville och kunde förstå
När det var din tystnad bredvid min
När det var valet att va tyst och ändå förstå
Så som jag tror det skulle blivit med dig
Så som jag kände att det kunde blivit med dig

En naken kropp är bara exponerad hud
En naken hud är bara avklädd kropp
En naken röst är bara medlet till målet
Ett samlag blir bara kroppslig eftertext
När jag förstod grejen med dig, av dig, genom dig
När jag förstod, vad jag saknat, i dig, genom dig
Inte något av allt det andra

Vill ha din nakna kropp nästan tätt intill
Vill att din tystnad fyller rummet med min
Vill inte göra något av allt vi kan ikväll
Bara för att vi kan låta bli
Bara för att vi kan göra det sen
Bara för att vi nästan förstått
Vilka vi nästan är

 

Taggar : Poesi