Web
Analytics

Hatt av spillmaterial - Berättelse från Skogsklok

Den 16-22 augusti anordnare Kulturungdom tillsammans med Förvaltningen för Kulturutveckling och slöjdaren Anders Lindberg ett residens i Kviberg på temat ‘Skogsklok’. Nedan är Karin Martinssons rapport kring vad hon sysslade med under sin residenstid.

Då trä inte är mitt primära arbetsmaterial har detta residenset varit ett sätt att undersöka och utveckla mitt hantverk enligt följande frågeställning från min projektansökan: ”Jag skulle vilja undersöka hur spillmaterial från skogen och skogsbruk kan användas på nya sätt och involveras i mitt skapande som modist. Går det att pressa och väva med träet för att skapa nya typer av formbara material till att göra huvudbonader? Går det göra moderna, avantgardistiska och hållbara hattar som producerats av det mest naturliga vi har här i norden, skogen?”

Jag valde att disponera tiden på ett sådant sätt att jag lät de första tre till fyra dagarna gå till undersökande och experimenterande av olika material och idéer för att sen den sista halvan av veckan kunna fokusera på att skapa färdiga delar till mina hattar. Då mina kollegor under residenset hade specifika idéer och materialval med sig föll det sig naturligt för mig att ta tillvara på deras spill. Vilket gjorde att jag plockade upp al- och askspån från marken och började undersöka hur jag på olika sätt skulle kunna använda dessa rester som annars hade kastats eller eldats upp.

Inom modistyrket finns en lång tradition att arbeta med material från djurriket, vilket har lett till historisk utrotning av vissa fågelarter och i nutid ofta resulterar i att djuren avlivas för att ta tillvara deras päls och fjädrar. Detta gjorde att jag ville undersöka om det gick att göra dekorationer av trä som ser ut som bland annat fjädrar.

Olika typer av spån, både gällande träslag och hantverksteknik gav olika förutsättningar bland annat utifrån struktur, längd och tjocklek. Mina kollegors användande av yxa, bandkniv, tälj- och träsnittsknivar gjorde grovjobbet för mig och jag kunde undersöka spillet vid deras arbetsplatser och på så sätt handplocka de bitar jag trodde mig få användning av. Spånet jag samlade på mig har jag klippt och täljt i den önskade form utifrån bitarnas förutsättningar. Jag har även testat att stärka de tunnaste sprödaste bitarna med trälim och vatten, utblandat till en konsistens av mjölk, och låtit dem torka i önskad form. Utöver spånet testade jag även på att tälja tunna kvistar för att försöka få fram känslan av ”pennor”, istället för att skala av dunet på en befintlig gås- eller strutsfjäder och endast använda närven. Kvistarna behandlade jag genom att tälja, blöta och böja kvistar i önskad form. Jag fick även erbjudande om att prova att använda överblivet näver, vilket jag försökte mig på att formfläta på en hattstock i form av en mindre pillerburk.

Under veckan som gick hann jag, som ovan nämnt, testa flera olika sätt att hantera träspillet på. Detta resulterade i en flätad pillerburk, samt flertalet olika dekorationer att pryda hattar med. Då näver inte alls är lika elastiskt som textil var det svårt att få till en perfekt flätning över de rundade sidorna och runt nederkanten på pillerburken, men med hjälp av ett textil skråband som limmades på kanterna av nävern och karkas (trådklädd ståltråd) som lades och som hjälper till att spänna ut formen. Går pillerburken att bära utan problem.

Att använda färska tunna grenar istället för fjädrar som ”pennor” visade sig gå väldigt bra om en väljer ett segt träslag med få kvistar. Jag testade med ask och fick ett väldigt fint resultat efter att ha täljt, blött, och böjt i önskad form för att torka. En stor fördel med att använda spån var att grundformen på det jag skapade gavs av typen spån jag använde. Asken som var skuren med bandkniv gav långa och tunna delar som krusade sig på ett vackert och skirt sätt. Alen som hade yxats gav lite grövre och färgskiftande spån med ett levande intryck, trots att de var mer klumpigt utskurna.

Just färsk trä visade sig vara väldigt fördelaktigt att arbeta med. Det var mer följsamt och inte lika sprött som torkat virke, vilket gav en större elasticitet och frihet för mig i mitt skapande.
Att stärka de mest skira spånen med trälim- och vattenblandningen, som tidigare nämnts, gav en fin stabilitet i det tunna träet. Samtidigt som strukturen och färgen behölls på ett väldigt vackert sätt. I mitt fortsatta arbete kommer jag garanterat ta med mig tekniken att tälja och böja kvistar för att efterlikna fjäderpennor.

Så gick det då att pressa och väva med spill och av det göra moderna, avantgardistiska och hållbara hattar som producerats av det mest naturliga vi har här i norden, skogen? Ja, det gjorde det, med ett strålande fint resultat!

Taggar: Slöjd