Web
Analytics

En portör gjord i al, asp och lönn - Berättelse från Skogsklok

Den 16-22 augusti anordnare Kulturungdom tillsammans med Förvaltningen för Kulturutveckling och slöjdaren Anders Lindberg ett residens i Kviberg på temat ‘Skogsklok’. Nedan är Malin Lundströms rapport kring vad hon sysslade med under sin residenstid.

Vad är då en portör?
En ständigt återkommande fråga! En portör är vanligtvis cylinderformad och gjord i tunn plåt, men jag har sett lite andra varianter med kanske två fack och där de också haft lite annan form, men jag har bara sett dem gjorda i materialet plåt.

Min farfar använde sin under sommarloven för att samla in blommor som han sedan pressade till sitt herbarium, det var hans läxa till hösten och det var en vanligt del av barns utbildning förr i tiden.Den användes även under exkursioner av botanister i precis samma ändamål som skolungdomens. Ordet kommer från franskans ”porteur” och betyder bärare.

Process
Slöjdresidenset inleddes med att jag anlände några timmar senare än de andra två stipendiaterna på grund av nattåget från Umeå. Då Olof och Karin hade anlänt på morgonen så hade de redan fått rundturen i Anders verkstad och börjat spåna på sina projekt. Så de hade lite tid över och var väldigt hjälpsamma när jag började kapa upp ämnet till min portör som jag skulle göra i krympburksteknik. Anders hade en del väldigt blöt al som jag fick använda, den hade legat till sig de senaste månaderna, något oklart hur länge den faktiskt legat. Fuktangrepp hade börjat synas i veden när jag började bearbeta stocken, men det störde mig inte märkvärdigt så jag valde och behålla ämnet trots lite sprickbildningar. Dessa trodde jag skulle vara mer besvärliga i början och skapa mer sprickor i ämnet framöver, men de visade sig inte bli så problematiska ändå.

Jag ritade ut den ovala form jag ville portören skulle ha, likt de jag tittat på i plåt. Först använde jag navaren för att borra ut insidan, efter det grovyxade jag till utsidan, detta tog ungefär en och en halv dag.

När formen började närma sig önskvärd använde jag bandkniven och skölpen för att stämma ut allt lite finare.

Efter lite högt resonerande tillsammans med Olof och Anders kom vi fram till att jag behövde såga ut locket innan jag satte fast båda bottnarna, detta för att underlätta passningen av dem. Jag sågade ut locket med en japansåg, först kortsidorna sedan långsidorna. Jag drog först med spetsen av sågen längs med långsidorna för att inte skapa märken längs med hela sidan. Det gjorde att sågen grottade ihop rätt snabbt, så jag fick plocka bort alfibrer från tänderna mellan varje drag, men efter en liten stund gick jag igenom burken och kunde då såga som vanligt. Jag sneställde även sågen så locket skulle vila på nedre kanten av burken av sig själv.

Simultant med detta har jag stoppat in hela kalaset emellanåt i micron för att snabbare avlägsna fukt från portören. Det var väldigt fuktigt i luften både inomhus och utomhus så den hade inte hunnit torka naturligt under veckan som vi arbetade i Anders verkstad.

Efter att locket sågats ut passade jag in två torra aspbottnar till sidorna, jag fick låna ett väldigt fiffigt verktyg av Anders för att göra spåren på insidan av burkarna där bottnarna ska sitta, en process som vanligtvis är rätt dryg och göra med getfot eller kniv. En skulle kunna likställa det verktyget med en sneställd getfot. Den blev av andra skäl dryg och använda för mig då verktyget var anpassat för högerhänta, och jag är vänsterhänt, men likväl ett smidigt verktyg. Självklart glömde jag bort och fota det, men lånade friskt bilder från Anders Lindbergs hemsida så det går att skapa en bild av hur de ser ut och används.

En ny huvudvärk i form av gångjärn i trä inleddes, något jag aldrig gjort förut. Trots att jag spenderat en stor del av sommaren med att mentalt planera och förbereda mig för hur jag ska göra portören hade jag inte gjort någon prototyp på gångjärnen innan residenset. Det kanske min prototyp som jag gjorde under onsdagen avslöjar.

När jag väl gjort prototypen var det bara och släppa på handbromsen och fortsätta med de riktiga gångjärnen, mycket brukar lösa sig längs vägen.

Gångjärnen gjordes i lönn, narades och limmades sedan fast.

Jag slog även ett rep med Anders när han under helgen hade sin hopprepsverkstad till axelremmen. Som fästningsanordning borrade jag två hål och knöt en knut på insidan av kroppen. Knoppen täljde jag i björk.



Tankar kring portören och residenset
Portören har länge varit en idé jag gått runt och burit i mitt huvud, det har varit så roligt att få den ur huvudet och händerna och in i den fysiska världen. Trots att det för mig var ett nytt sätt att göra krympburkar på så har det varit väldigt frigörande att inte riktigt ha tiden att tveka, utan att våga hoppas på att det går okej ibland. Det är inte i min kännedom att krympburkar har gjorts på det här sättet tidigare, så det har varit givande att få utvidga krympburkens användningsområde. Min tanke kring skogsklok och portören har främst varit en tankelek, där vi fått använda portören som våran backdrop för det svenska skogsbrukets rätt ödesmättade och utarmade framtid för norra Sveriges skogar.

Om vi väljer och göra en naturruta i en skog i Västerbottens inland: Vilka mossor och lavar skulle vi fylla vår portör med och ta hem idag? Vilka blommor skulle funnits att pressa till vårt herbarium för 180 år sedan, och vilka av dessa skulle finnas kvar än idag, vilka är rödlistade eller utrotade? Vad säger det om oss då och nu? Jag uppskattade att temat Skogsklok fanns inlindat i residenset, det gav mig mer kärna i själva arbetet och något att knyta det an till.

Däremot hade jag gärna sett en större närvaro från Skogsklok där de kunnat presentera sin verksamhet och hur slöjden går hand i hand med deras tankar om ett sundare skogsbruk i Sverige. Det finns mer att hämta från varandra som jag upplever vi inte riktigt tog del av. Ifall vi resonerar kring slöjdandet som en resurs till utveckling för den svenska skogsbruksmodellen, rent teoretiskt, kan slöjdaren med dess kunskaper kring olika träd och dess egenskaper vara en stor kunskapsbank för olika instanser, så som kommuner och tjänstemän som saknar detta sätt att resonera kring träd som något annat än flis. Det gjorde mig därför väldigt glad när jag såg hur Göteborgs kommun gjort väldigt aktiva val för att ta till vara på deras avverkade träd och skapa något väldigt praktiskt och brukbart för allmänhetenav dem.

Det finns väldigt mycket att lära av varandra som slöjdare, den kunskap vi besitter i händerna är sällan sådant som går och läsa sig till, utan det måste upplevas. Det finns något väldigt värdefullt i att förstå sambandet mellan hand, huvud och kunskapen kring sitt valda medium. Det är många gånger desto klurigare att förmedla detta till andra icke insatta. Vilket
oavkortat leder mig till vikten för residens av denna kaliber, detta utrymmet behövs där vi får tiden och testa idéer och vara med andra likasinnade.

Den här veckan har varit öppensinnad, tillåtande, nyfiken och energifylld. Jag tar med mig nya lärdomar, men också en visshet om att jag är inte ensam i detta brinnande intresse. Det har under en liten stund fått vara en självklar del av min vardag tillsammans med andra och det är för mig ovärderligt. Tack.

Taggar: Slöjd