Web
Analytics

Intervju - Att vara del av den internationella scenkonsten

Imorgon, lördag den 5 mars, spelar den internationella föreställningen The Body as Reference for (R)Evolution på Kronhusbodarna i Göteborg. Ett projekt där både lokala unga scenkonstnärer och scenkonstnärer från det internationella kompaniet United Cowboys har arbetat tillsammans under en vecka. Vi mötte upp Eli Tova Ekenberg och Gabriella Rooth för att prata om processen och för att få veta mer vad som lockar med internationell scenkonst.

Kan ni berätta vilka ni är?
Eli - Jag heter Eli Tova Ekenberg och är utbildad på en internationell utbildning som heter Norwegian Theater Academy. Som i sig också är ett tips! Jag har gått där och den var fantastisk. Den påminner mycket om det vi gör här. Där arbetar man bland annat mycket site specific, med moderna metoder och med scenkonst i stort.

Gabriella - Jag heter Gabriella Rooth och är dansare, luftakrobat och scenkonstnär. Jag är utbildad dansare men det jag ägnar mig åt mest är en salig blandning av olika scenkonstformer för jag tycker det finns ett värde i att inte bara gå en väg. Kanske har jag varit lite spretig i mina val men jag tycker det finns ett värde i det också. Att det finns värdefulla kvaliteter i olika discipliner och att det är bra när det finns utrymme för att utforska och upptäcka inom och utanför dessa. Det jag utforskar ligger ofta nära queera utryck och jag använder kroppen som ett verktyg för politik och att hitta och förmedla kraft och självständighet.

Vad lockar med det internationella sammanhanget och att vara med och skapa den här typen av scenkonst?
Eli - Det är som att vara förälskad, jag kan inte säga exakt vad det är men det är något med personkemi, idéerna, världen och det känner jag här.

Gabriella - Det har mycket att göra med kommunikation. Det handlar om att mötas, det kan vara verbalt men det behöver inte vara det. Jag håller med om att det är som en förälskelse, man förstår varandra. Som att -Oj, vi fattade detta utan att använda ord, med kroppsspråket eller med energin som man skickar ut i rummet. Och att man litar på att det meddelande jag skickar ut, om vi komponerar någonting kanske betraktare eller publik inte kan förstå det ordagrant men den kan uppfatta energin och de kan relatera genom andra sinnen - det finns ett stort värde i det.

Hur har den här processen varit hittills?
Eli - ​​Jag känner mig hemma. Efter examen har jag varit väldigt sökande men genom att jobba i den här produktionen så förstod jag att det här är det jag är utbildad i, sen så får vi se vart jag ska någonstans på sikt. I produktionen har vi arbetat med impro sen första dagen, med olika ramar som ibland har varit bredare och ibland snävare. Jag älskar även att jobba med andra genom direkt kroppskommunikation. Det är så otroligt lekfullt att få upptäcka nya delar av sig själv - att få bläddra i sitt eget bibliotek, i sitt eget arkiv. Sen tar det kanske slut, men då kommer nya impulser genom leken.

Gabriella - Det finns också ett värde när det tar slut på idéer. När man testat saker en brukar göra och är van vid och det det tar slut, så är det lite som att egot släpper taget om en och att en någonstans bara accepterar att nu händer det bara. Nu går jag upp i verket, platsen, situationen tillsammans med de andra i rummet. Det är härligt.

Eli - Det är ju något regissörerna lägger stor vikt vid, att kroppen verkligen får tala. Igår gjorde vi en övning där vi skakade våra kroppar oavbrutet i typ sju minuter. Och regissören instruerade “Not the mind, let the body take over”. Det är något jag personligen kommer ta med mig från den här processen. Jag fick verkligen känna när intelligens flyttades ner i kroppen. Det är något jag är tacksam för, att ha blivit pushad till det.

Gabriella - Jag instämmer till fullo.

Hur nyfikna är publiken i Sverige på internationell scenkonst?
Gabriella - Jag tycker Sverige är lite knepigt. Jag tycker inte alls att vi har någon anknytning till vår kultur på det sättet. Som det kan vara i många andra länder i Europa. Det är svårt att få med folk på saker. Kanske behöver man delta lite mer i kulturen, att det får vara lite mer hands on. Lite mer som det är här, att du kan få röra dig fritt och vara med på ett litet hörn. Känna att du är del av det hela och på så sätt att du kan knyta an till det.

Eli - Det som dyker upp i mig när vi en gång spelade på en kulturnatt i Paris, det var verkligen en happening. Det var typ tvåhundra unga personer som var där och det var en folkfest. Jag har svårt att tänka mig att samma grej skulle kunna hända i Sverige.

Gabriella - Vi har ju båda arbetat i Norge, jag känner att jag har blivit bemött på ett helt annat sätt där än i Sverige. Som kulturaktör möter du mycket färre hinder och finns det en bättre infrastruktur för kultur.

Eli - De har valt att lägga mer pengar på kulturen och det är kännbart.


Följ  gärna Eli & Gabriella i deras konstnärsskap:
Eli Tova Ekenberg
Gabriella Rooth 


Vill du ta del av föreställningen? 
Ta chansen och ta del av detta gränsöverskridande verk, där du som publik kan röra dig fritt i rummet och gå och komma som du vill under den fyra timmars långa föreställningen. Tematiskt rör sig föreställningen kring människans fysiska dimensioner. Där vi i en tid av teknologi och digitaliserade dialoger återigen behöver bli påminda om våra sinnen och sätta liveupplevelser i fokus.

5 mars / kl 19.00 - 23.00 / Kronhusbodarna / Göteborg / Biljetterna är gratis

Boka via denna länk

United Cowboys är ett kollektiv av internationella artister under ledning av ett dedikerat konstnärligt team. Inspirerad av en mängd olika konstformer skapar de multidisciplinära föreställningar, i gränslandet mellan dans, performancemusik, video och installationskonst.

"The Body as Reference for (R)Evolution” är ett Eu-projekt inom Perform Europe och ett samarbete mellan United Cowboys och Gothenburg Fringe Festival.

KulturUngdom har varit med i processen och samarbetat kring inkluderingen av unga scenkonstnärer som ett led i satsningen på internationell scenkonst.