K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

De flesta känner nog Astrid Lindgren som en alltjämt mysig barnboksförfattare som skrev om diverse (sjö)rövardöttrar, betalade jättemycket skatt och på fritiden slängde käft med dåvarande finansminister Gunnar Sträng. Men hon var också BFF med Vår Teater-grundaren Elsa Olenius, förläggare på Rabén & Sjögrens ungdomsavdelning samt assistent åt kriminalteknikern Revolver-Harry. Hon hade med andra ord många strängar på sin lyra.

Utöver att skriva böcker om läskiga propellergubbar och pappor med okonventionella arbetstitlar så skrev Astrid Lindgren även flickböcker. Bland annat de tre böckerna om Kati – Kati i Amerika (1951), Kati på Kaptensgatan (1952, även betitlad Kati i Italien) och Kati i Paris (1953). Kati-trilogin kom till då Astrid hösten 1947 fick förfrågan av självaste Albert Bonnier junior att åka till USA och ”skriva något” för Damernas Värld. Astrid var egentligen inte så pepp på att skriva reseskildringar, men lockades av tanken på en gratis USA-resa. Efter ett halvårs betänketid tackade hon slutligen ja, tog ett flyg tvärs över Atlanten (business class, såklart) och skickade notan till Bonnier. Utöver reportagen till Damernas Värld resulterade denna resa alltså i den första Kati-boken.

I likhet med andra av Astrids flickböcker såsom Britt-Mari lättar sitt hjärta och Kerstin och jag så skiljer sig Kati-trilogin markant från hennes utgivning i övrigt. Kati är otroligt älskvärd – kanske något naiv, men samtidigt väldigt rolig, intelligent och sarkastisk. I synnerhet mot män och auktoriteter.

I trilogins inledande del så reser Kati till USA, vilket enligt Kati egentligen är Jans fel. Denne Jan är typ Katis pojkvän (”ibland inbillar jag mig att jag är kär i Jan”) och är nyss hemkommen från ”det stora landet uti väster”. Eftersom Jan är man kan han inte sluta tjata om USA och ”i synnerhet amerikanska kvinnor”. För att få tyst på – eller bara slippa – Jan så reser Kati till USA för att därefter kunna ”tala med honom om USA tills han börjar tugga fradga”.

Sagt och gjort. Kati löser ut en biljett till USA. För att ingen ska missa att Kati verkligen befinner sig utomlands har Astrid kursiverat ett antal amerikanska ord såsom money-maker, dating, soap operas och popcorn (att kursivera just ”popcorn” kan tyckas vara en smula överflödigt, speciellt då Astrid själv förklarar att ”popcorn det är ju som var man vet rostad majs”).

I södern blir Kati för första gången i sitt liv medveten om rasistiska strukturer och att ”svartingar” särbehandlas och diskrimineras blott på grund av sin hudfärg. Kati beklagar detta ett tag och bilar sedan tillbaka till New York. Hon hinner även med att krossa ett par hjärtan och dra några explicita skämt. Ja, det är sant – tanten på tjugolappen anspelar i denna bok på självaste kärleksakten, och skäms inte för sig! Nedan följer min personliga favorit,

”Commodore Vanderbildt skulle ge sig av just då. Jag tog ett skutt upp på honom (Lugn, lugn! Commodore Vanderbildt var inte en herre utan ett tåg!).”

Uppföljaren Kati på Kaptensgatan börjar med att Kati dumpar Jan och istället flyttar ihop med sin väninna Eva. Kati insinuerar att hennes bästis inte sällan har nattligt besök av diverse ”gossar” och menar att ”hon förälskade sig titt som tätt, men det gick fort över”. Själv anser Eva att ”EN man är ingen man” och antyder således att hon brukar ha fler korvar i brödet, så att säga. Då Kati och Eva vinner tre lax på tipset vill Eva först satsa pengarna på ”ett högt uteliv”, men Kati lyckas övertala henne att de istället ska resa till Italien. Trots att Eva alltså egentligen vill supa upp pengarna så ger hon med sig och inser att en ju inte nödvändigtvis måste supa upp pengarna på Söder.

Efter att i Köpenhamn ha ”råkat” ramla in på en hemmafest så anländer de till Florens där Kati stöter på sitt livs kärlek. I stark kontrast till Jan så har denne man ett visst sinne för humor och ägnar sig inte åt mansplaining på heltid. Ett kap, men andra ord (spoiler: boken slutar med att de förlovar sig).

Däremellan hinner Kati röka en ansenlig mängd cigaretter, dricka vin, flirta, rulla hatt och typ allt annat som Astrid Lindgren-karaktärer vanligtvis inte gör (med undantag för då Emil krökade med Griseknoen). Böckerna om Kati är med andra ord både underhållande och förvånansvärt moderna för sin tid. Och de håller än idag!

Den 14 november skulle Astrid Lindgren – med lite tur – ha fyllt hundratio år. Mitt tips till de som händelsevis vill fira henne är att denna dag läsa några av hennes mindre kände böcker. Förslagsvis de om Kati.