K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Juli 2017. Jag hör på nyheterna om den i skrivande stund aktuella IT-skandalen. Om statsråd som missköter sina uppdrag och sekretessbelagda uppgifter som hamnat i fel händer. En påminnelse om att korruption – till skillnad från vad vissa naivt verkar tro – förekommer även i Sverige. Till Sveriges Television säger Netnods säkerhetsskyddschef att ”senast något av den här omfattningen hände var Stig Bergling-affären”.

Tyvärr är Stig Bergling-affären en referens som går över huvudet på många 80- och 90-talister, och syftar till när Stig Bergling i slutet av 1973 blev erbjuden motsvarande sextontusen kronor för att lira över en åttio sidor tjock pärm med hemlighetsstämplade dokument till ”ryssen”. Bergling var vid tidpunkten anställd vid försvarets säkerhetsavdelning och hade något år tidigare landat en tjänst som informatör åt den ryska underrättelsetjänsten GRU. Parallellt med att extraknäcka som rysk spion jobbade han på Säkerhetspolisen med att kartlägga ryska spioner i Stockholm – det vill säga honom själv.

Att Stig satt inne på den omfattande pärmen med sekretessbelagda dokument berodde på att han blev ”kraftigt mobbad” av sina kollegor på försvarsstaben, eller ”småsaker i kafferummet” som han själv har beskrivit det. Stig blev ”ganska rasande på det där”, och för den händelse att han någon dag skulle vilja hämnas för alla dessa ”småsaker i kafferummet” så kopierade han alltså upp en åttio sidor tjock pärm innehållandes information om Sveriges försvarsanläggningar – vilken han sedan låste in i sitt bankfack för att ”ha for a rainy day, som jag kallade det”.

När Stig Bergling ett par år senare får erbjudandet om att smuggla över nämnda pärm har han passande nog precis träffat en brud som enligt honom var ”dyr i drift” och han är således i behov av lite snabba cash. Under de nästkommande åren säljer Bergling ytterligare ett antal pärmar med hemlighetsstämplade dokument och tjänar totalt in sextiosjutusen kronor – skitsummor i spionsammanhang – innan han arresteras i Israel 1979. Stig Bergling-affären är ett faktum och uppskattas ha kostat svenska staten en dryg miljard kronor. Efter att ha dömts till tjugotre års fängelse för grovt spionage och – något motvilligt – blivit ”Stig med hela svenska folket” byter han namn till Eugen Sandberg. Visserligen inte helt i samklang med Berglings – förlåt, jag menar Eugens – übercoola yrke, men något ska en ju heta.

Under en permission 1987 så lyckas Stig Bergling fly genom att dra på sig en neonrosa träningsoverall och förklädd till joggare lyckas undgå de Säpo-agenter som fått i uppdrag att hålla koll på honom, enligt honom själv för att ”det var sån dimma så dom kunde inte se mig”. Tillsammans med sin fru Elisabeth Sandberg beger sig Bergling till dåvarande Sovjetunionen där han byter namn till Ivar och utger sig för att vara fastighetsskötare. Efter sju år på rymmen återvänder paret till Sverige 1994 och på Stigs 60-årsdag den 1 mars 1997 avlider Elisabeth i sviterna av cancer. Bergling deppar ihop, men bara några månader senare släpps han på fri fot och han har då gift om med sin tjugo år yngre psykolog.

Efter några – med Stig Berglings mått mätt – stillsamma sista år avlider han i början av 2015, sjuttiosju år gammal. På många sätt personifierar Bergling ett 70- och 80-tal där sovjetiska ubåtar i Stockholms skärgård och Kalla Kriget var vardag. En tid då det bara fanns två TV-kanaler och alla visste att Sveriges statsminister förvarade sin dörrnyckel under en matta intill ytterdörren. Då en gisslan mitt under pågående Norrmalmstorgs-drama kunde ringa till nämnda statsminister och berätta om hur hon har spelat luffarschack med bankrånarna. När bokförlag antog barnböcker med titlar såsom Charlotta och farbror Knut på ålderdomshemmet (handling: i sällskap med en random gubbe går femåriga Charlotta på sjukgymnastik, ”sandpapprar Knuts köttyxa” och tar en – förhoppningsvis – platonisk tupplur), Gunnar vill inte klippa håret (handling: Gunnar vill inte klippa håret) och När barnen gick i strejk (handling: de nioåriga gruvarbetarna Lasse och Göran strejkar och styr upp ett demonstrationståg). Medan inrikesnyheter på 70- och 80-talet i det närmaste liknade Jan Gulliou-romaner blir det idag som mest kittlande och dramatiskt när det avslöjas att ännu en fackpamp har partajat för skattebetalarnas surt förvärvade slantar.

Det var inte bättre förr, men det var kanske enklare förr. Den pågående IT-skandalen må vara lika omfattande som Stig Bergling-affären, men långt ifrån lika färgstark.