K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Prata högre! Sjung inte så falskt! Lär dig stava!

Vi har nog allihop sammanhang och platser där det vi vill uttrycka går förlorat i själva uttryckssättet. Där det helt enkelt inte funkar. Jag tänker spontant på muntliga redovisningar i skolan för min egen del. Inte min arena överhuvudtaget. Men, när jag skulle uttrycka samma sak skriftligt var det inga som helst problem. Plötsligt blev jag tio gånger smartare (eller rättare sagt, min hjärna började fungera igen när jag inte längre behövde känna blickarna från en publik). Poff!

Egentligen borde det ju vara mer nervöst att skriva detta. Sitta här och vara någon slags krönikör och låta alla veta vad jag tycker och tänker. Men nej, det är inte alls nervöst. Bara roligt! Skillnaden är väl att jag är på rätt plats nu. En plats där allt bara funkar och där min röst hörs utan att jag behöver fundera på hur. Där orden bara flyter på. Det är skönt på något sätt, när man fattat att man hörs olika mycket i olika sammanhang. Att en röst som verkat svag plötsligt kan bli stark nästan automatiskt. Det handlar kanske egentligen bara om att känna efter vilken slags röst som är starkast inom en och sedan hitta platser för att få ut den. Platser och sammanhang där man verkligen kan få något sagt. För när man verkligen vill få ut något så orkar man liksom inte lägga all energi på stavning om det inte kommer naturligt för en. Då förloras budskapet någonstans på vägen. Allt blir så mycket lättare i rätt sammanhang!

Sedan kan man så klart inte alltid välja. Ibland befinner man sig i ett sammanhang, eller på en plats, där man inte alls är hemmastadd och behöver ändå göra sin röst hörd. Fylla platsen med en röst som man inte riktigt hittar. Men då tänker jag att man helt enkelt får göra sitt bästa. Stava lite fel eller sjunga lite falskt. Än sen då? För att inte självförtroendet ska få sig en törn kan man ju dock påminna sig själv om att ens röst fungerar bättre i andra sammanhang. Lite som att man just nu är en tenor som sjunger en basstämma. Man har inte blivit sämre på att sjunga för det! Dessutom kan det väl vara lite intressant att se hur man låter då? Ibland hittar man röster som man inte visste fanns eller övar upp dem man trodde sig inte ha resurser för.

Förmodligen har vi allihop en hel uppsjö av röster som vi sällan använder. För det finns ju egentligen alla möjliga former av röster! Förutom ljud-röster och skriv-röster så tänker jag att det även finns målar-röster, dans-röster och filmskapar-röster till exempel. Sedan borde det väl rent logiskt vara så att alla bär dessa röster inom sig i någon form? I alla fall om man tänker att alla som exempelvis kan hålla i en pensel med valfri kroppsdel kan måla på något vis? Om det ens behövs en pensel det vill säga. Egentligen kan man väl bara kleta lite färg på fingrarna eller nästippen och sätta igång? Det är så lätt att tänka att något är rätt och något annat är fel, men då tappar man ju både skaparglädje och röststyrka!

Det finns som sagt massor av sätt att göra sin röst hörd, och förmodligen ännu fler sätt än vad de flesta av oss har testat ännu. Plus att alla sätt kanske inte riktigt fått en chans då vi bara testat dem på fel plats och därför trott att det uttryckssättet, eller den rösten, inte var för oss. Exempelvis fungerar numera min ljud-röst faktiskt riktigt bra i vissa sammanhang, även om den än så länge är mer beroende av platsen än vad min skriv-röst är. Det känns nästan lite som trolleri det där! Man får hitta sin egen trollformel på något vis. Det gör man kanske bäst genom att testa igen och igen på olika platser och i olika sammanhang. Att sänka kraven en hel del och vara snäll mot sig själv hjälper nog också skulle jag tro. I kombination med att göra det på ett roligt sätt förstås! På det sättet tänker jag att man skapar en plats där rösten trivs. Och så vips: abrakadabra! Plötsligt hörs du!