K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Svaret är förstås hur uppenbart som helst. I magen, så klart. Det som gör det lite mer komplicerat är att så många verkar strunta i den. Inte alltid, men ändå ganska ofta. För hjärnan, logiken och faktan, den har betydligt större respekt i vårt samhälle. Det är den som är på riktigt. Som att det endast är hjärnan vi bör fokusera på, exempelvis genom att sätta betyg på barn redan i mellanstadiet. Fakta och hjärnutveckling framför allt, känns det ibland som. Medmänskligheten då?

Sedan är fakta i sig självklart inte ett problem. Det är tvärtom rätt otroligt hur mycket kunskap vi fått genom forskning med mera, och att den kunskapen kan göra nytta är guld värt. Inget snack om saken. Problemet uppstår först när vi börjar tappa bort oss själva i fakta. När vi glömmer vår egen känsla för vad som är rätt och fel, tror blint på allt som är ”vetenskapligt bevisat” och förkastar allt som inte är det. För det finns trots allt ett antal nackdelar med den här faktahetsen. Bland annat att det kan vara lätt att tänka att fakta är så som den alltid kommer att vara. Oföränderlig och permanent. Visst är det väl kanske det som är grundtanken med fakta, men ibland missar vi saker och tvingas ompröva det vi tidigare trott. ”Fakta” har varit att kvinnor är betydligt mindre smarta än män och ”fakta” har också varit det som förespråkades inom rasbiologin. Fakta, går även att vrida och vända på till ens egen fördel om man så vill. Vissa delar framhävs och andra väljs bort. Inte minst främlingsfientliga partier verkar vara väldigt duktiga på den här formen av faktatrolleri.

Men hur känns det i magen då? När rasbiologin var ”fakta” måste väl det ändå varit ganska många som kände på sig att det var något som inte stämde? Jag hoppas det. Trots att högt uppsatta (oftast) män i fina kostymer förespråkat många relativa fakta genom historien så har vi som tur var tagit oss igenom det mesta. Även om det ofta tagit lång tid, och ibland inte tagits på allvar förrän någon funnit tydliga motbevis och dessa blivit accepterade.

För det är ju ofta fakta och vetenskap som gäller, som sagt. Ett exempel på det är magkänslan själv. Magkänsla kan ju kännas som ett ganska luddigt begrepp och något som är mindre faktamässigt än till exempel hjärnan. Finns den ens på riktigt liksom? Så för att den förhoppningsvis ska börja tas lite mer på allvar kommer därför, helt i tidens anda, några fakta. Forskning visar att vi, hör och häpna, faktiskt har en magkänsla! Eller närmare bestämt ett slags känslocenter i övre magtrakten. När vi är stressade (och därmed spänner magen) känner vi dock inte allt vi ska känna här, och följaktligen har vi då inte en lika bra magkänsla, som jag förstår det (lyssna på din egen känsla även här dock). Med den höga stressnivån som finns hos så många, kan jag inte undgå att fundera över hur detta påverkar bland annat politiken. Om en stor del av vårt samhälle går runt ”utan” magkänsla, och kontakt med sina övriga känslor till följd av stress, borde ju detta på något sätt påverka exempelvis vilka vi röstar på och hur vi behandlar andra människor.

Så istället för att fokusera så mycket på att utveckla och testa våra hjärnor i alla möjliga och omöjliga situationer, så kanske vi ska ägna lite av den energin till annat. Ta bort några av de höga betygskraven för att förslagsvis lära människor redan i tidig ålder hur man på något bra sätt varvar ner och kommer i kontakt med sina känslor. Inte hur man stänger av dem. För indirekt är det ju det vi håller på med. När prestationer värdesätts högre än medmänsklighet så kommer många av oss att till stor del stänga av sina känslor för att orka. Spänna magen och anstränga hjärnan ännu hårdare för att klara höga betygskrav och hårda arbetsmiljöer. Vill vi ha ett sådant samhälle? Jag vill inte det. För jag var en av dem som spände magen, var en duktig elev och presterade tills det tog stopp i form av en vägg. Jag tänker inte göra om samma sak igen, och jag vill inte att någon annan ska göra det heller.

För om vi samlar all den kunskap som vi ändå har i vårt samhälle, och framförallt letar upp magkänslan igen, så borde vi kunna skapa något bättre. Det borde väl inte vara omöjligt att ha ett samhälle där folk faktiskt mår bra? Det är väl det som är det viktigaste, inte att vi ska prestera och konsumera så mycket som möjligt. Sedan är det självklart inte endast det vårt samhälle går ut på just nu heller, men det räcker med att vända blicken mot en plats där det finns löpsedlar så fattar man ganska snabbt att vi har fått en släng av prestationssjuka. Så istället för att försöka hänga med i senaste faktan om vilken kost som är bäst och stressa över vad vi ska bli ”när vi blir stora” så kan vi egentligen bara sätta oss ner. Ta det lite lugnt. Känna efter. För det är bara att inse att vi aldrig kommer att nå punkten då vi har precis alla fakta om precis allt, och kanske skulle det ändå inte göra någon större skillnad. Ibland måste vi bara lita på känslan av vad som är rätt och fel. Ta den på allvar. För jag misstänker att magkänslan är minst lika bra på både vägval och källkritik som hjärnan är.