K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Att man lämnar sin familj och reser bort till ett annat land, det gör riktigt ont i hjärtat. Speciellt när man lämnar sina små barn och åker någonstans, bara för att kunna skydda och bygga en bra framtid för familjen och ansöka anknytning till dem efteråt för att kunna vara tillsammans igen.

Men, som alla vet, behöver man vänta lång tid för att få ett beslut om sitt ärende från Migrationsverket. Det kommer ett positivt beslut eller kanske negativt. Min vän Zinab är i den här situationen och har varit det i snart två år. Ni kanske tänker: hur funkar det med att vara i den väntan i två år? 

170911 bu kronika2Zinab lämnade sin framtid i Syrien på grund av kriget, flyttade med sin man och sina två små barn till Turkiet. Efter en diskussion mellan Zinab och sin man, bestämt de att Zinab skulle åka själv till Sverige och börja med att bygga en bra framtid för barnen tills att de senare kommer till Sverige. Hon åkte själv 2015 och stannade i Sverige ungefär ett år tills att hon äntligen fick uppehållstillstånd. Äntligen har hon fått uppehållstillstånd, sedan tänkte hon direkt att anknyta hennes familj så snabbt som möjligt. Då trodde hon att det skulle ta max 6 månader, hennes barn är fortfarande väldigt små. Tiden går fort för oss men för Zinab går den som en turtle!

Zinab bor med sin pappa, sina systrar och sin mamma som har nyligen kommit till Sverige. Razan är Zinabs lillasyster, 17 år och försökte många gånger att ta sitt liv medan hennes mamma väntade på ett beslut från Migrationsverket. Hon upplevde sin period utan sin mamma i sorg och nervtrassel. Dessutom har hennes lillasyster Reem, som är 10 år, upplevt fyra år utan sin mamma. Förstår ni vilken olycklig familj detta är?

Razan försvann en dag, hennes familj ringde polisen för kunna hitta henne innan hon skulle döda sig själv. Då sov hon på gatan enligt henne, det har hon sagt till polisen senare. Men en bra sak är att ungefär fyra dagar efter den här händelsen, så fick Razans mamma uppehållstillstånd. Vilken tur och vilken fantastisk nyhet! Nu är Razan och sina systrar väldigt lyckliga för att deras mamma är nära dem. 

Jag kommer också ihåg Roa'a när hon gifte sig, då grät hon väldigt mycket under bröllopsdagen, för att festen blev utan att hennes mamma vara med! Roa'a är Zinabs andra syster. Det var verkligen väldigt sorgligt för hela familjen under Roa'as bröllopsdag. Stackars henne! 

Här finns också Ghazal, som inte kunde fokusera på studierna medan hennes mamma bodde själv i Egypten med två små barn. Hon tänkte bara på sin mamma hela tiden. Och hon blev dessutom väldigt sjuk många gånger på grund av detta. Ghazal är också Zinabs syster. Förstår ni vilken ostabilt liv det har varit för hela familjen?

Och pappan! Stackars pappan som har kämpat så himla mycket, har tänkt dubbelt på sina barn som är med honom och på sin fru och sina andra barn som var i Egypten. Men ändå, pappan är väldigt stark och vill inte visa andra att han har problem och lidande. Mamman är här i Sverige nu, så alla tjejer och pappan är väldigt glada med mamman, särskild Suzan som inte har träffat sin mamma på cirka sex år! Suzan är också en syster till Zinab. Så det är ganska lugnt med hela familjen nu, förutom för Zinab som fortfarande väntar på att få krama sina barn. Zinab försökte åka till Turkiet och träffa hennes barn för att hon orkade inte mer. Men tyvärr kunde hon inte, eftersom syriska människor som bor i Europa inte får komma in i Turkiet eller det är väldigt svårt att få till.

Zinab har mycket och tänka på, förutom kriget som hon kommer från, och därför är hon psykiskt oroligt just nu! Zinab är en känslig person. Hon ringer ibland till mig och gråter.
Jag: Zinab, what's up darling?
Zinab: Jag vet inte exakt men jag känner mig väldigt strypt. Jag kan inte prata mer och "fortsätter gråta tystnat"
Jag: förstår vad du menar men det är livet...en dag är bra och nästa är dålig. Men du måste vara stark, och allt kommer lösa sig! Kära Zinab, tänk positivt och vara optimistisk och vara säker på att en dag ska solen skiner för ditt liv!
Zinab: det hoppas jag, tack habibti!

Så här brukar det hända, ofta. Nu väntar vi bara på beslutet från migrationsverket angående Zinabs barn. Hamzah, Zinabs äldsta son, ringer nästan varje dag och frågar sin mamma: När ska vi träffas? Och mamman säger: snart, snart. Han svarar och säger: mamma, varför ljuger du?

Och den andra sonen, som heter Mohammed, säger hela tiden: mamma jag saknar dig väldigt mycket och vårt liv är så himla tråkigt och oroligt utan dig, snälla mamma, kom!

Oj, föreställ bara hur mycket lidande Zainab upplever varje dag! Kanske tänker ni på hur det kan vara så för en person som har känslor och tankar?

Jag vill inte glömma att berätta om bostaden som inte är tillräcklig för alla...Zinabs familj och Zinab är en av många familjer som inte har bostad för att kunna sova lugnt! De letar och letar varje dag men hittar inget, än dag har har de inte bostad. Så hur mycket skall Zinab orka? Vad ska hon göra de kommande dagarna? Jag som är en vän till Zinab, kan inte göra något, kan inte hjälpa henne med något, utom ord! Jag har verkligen mycket och säga om det här, Zinab och hennes familj, och säkert är att det finns många andra familjer i samma situation! Men vad kan jag göra mer? Jag bara hoppas att hennes barn ska komma i Sverige så snabbt som möjligt!

En familj innebär ofta allt för en person. Familjen betyder trygghet, lycka och förälskelse. Till exempel, min familj är mitt hjärta och hoppas på att träffa dem inom kort, efter mer än tre år utan att få ses.

Ni som har familjen nära er, ni är väldigt lyckliga och ni måste måna om varandra. Det är eller kan vara en fantastisk känsla av att vara nära familjen, hur den än ser ut, och ingen ska behöva känna vad innebär att vara i oron och ha den typen av längtan efter sin familj. Jag hoppas alla får ett stabilt och fint liv, tillslut, i den här konstiga världen!