K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Konstnären Anna Hulth har blivit beviljad K-pengar för sitt undersökande processarbete med den kommande boken “Två Timmar”, en berättelse om individsamhällets baksida och dess tuffaste dagar. I bokprojekt låter Anna konstfotot och ordet gestalta ensamhet och tvivel, ett personligt och undersökande projekt som innefattar ensamresor till naturområden i Västra Götaland.

I första delen av textserien som publiceras här på KulturUngdom fick vi följa med till projektets första stopp, Vrångsholmen. Den här gången tas vi med till Ljungskile. 



I andra delen av min resa där jag undersöker min ensamhet besöker jag Ljungskile. Den lilla sömniga staden med havet som öppnas upp mellan bergen. Platsen väcker tankar om naturens krafter, naturen som kan vara så vacker och fridfull men samtidigt så farlig. Det stillsamma vackra vattnet i november som maskerar havets makt, havet som slukat ensamma själar. Naturen och dess krafter är som människans liv, du kan inte styra över det men du kan se utvecklingen med upp och nedgångar, bränder, nedhuggning och nya planteringar, nya liv.

Mitt projekt “Två Timmar” är hela tiden i rörelse och jag vill låta projektet vara just det. I rörelse, i ständig förändring och utveckling. Jag har funderat mycket på hur jag ska komma åt kärnan av min ensamhet, hur jag ska dissekera den och hur jag ska visa den i den slutgiltiga boken. Hur kan jag visualisera min ensamhet när jag har så svårt själv att uttrycka vad problematiken är med min ensamhet? Därför har jag nu tankar om att föra samtal med utvalda personer om min ensamhet, deras ensamhet men också en allmän syn på dagens samhälle och dess strukturer och normer.

Den första personen jag träffar är Martin Sernestrand, skribent och författare som just nu arbetar med boken “Extrem metal i Sverige”. Det är i den mörka musikens värld vi börjar samtalet, om hur den industriella musiken kan definiera känslotillstånd som ensamhet och kan skapa en tillhörighetskänsla. Den kan skapa dessa känslotillstånd utan ord och meningar, utan bara med ett ljudlandskap. När verklighetens normer inte tillåter svaghet har musiken blivit en flykt och en trygghet för Sernestrand. Musiken verkar nu och då som en slags närhet för hen, en närhet som omsluter kroppen och själen när ensamheten blivit för påtaglig.

Vårt samtal glider över till just närhet, ensamhetens motpol. Saknaden av närhet och bekräftelse tror jag är grunden till min egna ensamhet, jag har jagat efter närhet men inte fått den, jag har jagat och gett upp. Att uttrycka kärlek och behov har för mig länge varit svårt. Jag tror inte att jag är värd en närhet och kärlek, jag har valt och väljer ensamheten för att undvika att bli avvisad, för att slippa bli lämnad. Men ibland vågar jag erkänna min längtan efter närhet, jag längtar bort från mitt ensamma mörker, men jag är rädd. Rädd, för ensamheten har blivit min trygghet, min närhet, den har blivit en del av mig. Ensamheten har blivit jag.

Bokprojektet “Två Timmar” kommer fortgå under en längre period, jag kommer under processen bearbeta min ensamhet och förhoppningsvis kunna tillåta mig själv närhet.


“Två Timmar” är ett långvarigt bokprojekt som planeras vara färdigställt maj 2020.
Konstnärens hemsida: http://annahulth.com/