K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Emelie Jonson (ovan) och Agnes Brusk Jahn (t.h.).

KulturUngdom fick kontakt med Anges och Emelie, två textintresserade medlemmar på varsin utflykt i världen utanför Västra Götaland. Båda två berättade om lusten att skriva och intresset för att kommunicera genom brev. Detta ledde till idén om att låta dessa personers ord och platser mötas genom en brevväxling publicerade på KulturUngdoms hemsida.

170209 agnes

Hej Agnes och Emelie, ni ska brevväxla med varandra ett tag framöver: så spännande! Berätta: var är ni och vad gör ni där?
A: Just nu befinner jag mig i Aix-en-Provence, en studentstad nära Marseille i södra Frankrike. Här ägnar jag dagarna åt att läsa franska på en skola i närheten, skriva, dricka billigt rödvin och alldeles för mycket espresso, samt lära känna området genom otaliga promenader och utflykter. I slutet på mars åker jag tillbaka till Biarritz, vid Franska atlantkusten, där jag spenderade hela hösten och njöt av småstadskänslan, åsynen av dramatiska atlantvågor och de ståtliga Pyrenéerna.

E: Jag bor i kuststaden Brighton i södra England, eller närmare bestämt i Hove. Jag delar lägenhet med tre andra i ett mysigt litet område en bit från Brightons innerstad. Är främst här för att gå en kurs på City College Brighton & Hove, kallad Creative Writing for Beginners, och för att få lite jobberfarenhet utomlands samt förbättra min engelska såklart. Dricker vin (till mina rumskamraters stora besvikelse, öl är verkligen en grej här) och läser böcker på café. Fotar, skriver och spelar fotboll på onsdagskvällar med ett gäng jag hittat via Facebook. Njuter av närheten till havet och att alla dricker te!

Hur skulle ni beskriva platserna ni är på med 3 ord? Är det något särskilt som du vill berätta om platsen just nu?
A: Konst, studier och kultur. Aix-en-Provence är som sagt en studentstad, men den har även en anrik konsthistoria. Genom stadens gator kan man till exempel gå i Cézannes spår, från tiden han levde och verkade här. Om jag ska beskriva Biarritz säger jag dramatik, harmoni och naturscener.

E: HBTQ-vänligt, kulturellt och ungdomligt. Alla går runt med en gitarr på ryggen och det kryllar av gay-klubbar. Att vara "hipster" hemma är ingenting mot stilen många har här, men det är också väldigt varierande klädstilar och uttryckssätt. Royal Pavilion är ett väldigt fint museum och häromveckan såg jag Svansjön (Swan lake) på Theatre Royal, framförd av The Russian State Ballet of Siberia, vilket var helt obeskrivligt, maximal kroppskontroll, och vilket sätt att presentera en historia, ordlöst liksom.

Beskriv er själva med 3 ord.
A: Konstnörd, textdyrkare och ständigt dagdrömmande.
E: Känslobaserad, kreativ och bokmal.

Hur ser era relationer till text och skrivande ut?
A: Jag har skrivit så länge jag kan minnas. Skrivandet har hjälpt mig genom svåra tider och text är en stor inspirationskälla för mig. Jag älskar ord - hur deras klang riktigt kan kännas mjuka mot tungan, och hur deras olika sammansättningar kan få oss att känna så mycket.

E: Har alltid skrivit men började nog känna djupare för det i åttonde klass, efter att vi bytt svensklärare. Älskar alla typer av det; låttexter, romaner, dikter, noveller. Har arbetat främst med kortare historier och poesi men drömmer om att ge ut en bok en dag. Alternativt en essä-samling. Har alltid haft ett starkt behov av att skriva av mig. Oavsett om det gäller något som hänt mig, någon annan, eller endast är malande tankar. Får ibland smärre panik av tanken på hur många böcker som väntar där ute på mig - hur ska jag hinna läsa alla, skriva allt jag vill skriva? Livet är långt dock, försöker fokusera på det.

Ni känner ju inte varandra sedan innan, hur känns det att nu få (åter)uppleva det klassiska brevväns-konceptet där en lär känna varandra via skrivandet?
A: Jag tycker det känns fantastiskt roligt. Jag har alltid älskat att skriva brev, och är den enda i min bekantskapskrets som envist skickar vykort till alla mina vänner varje gång jag är iväg någonstans. Det är vackert med brevkorrespondens tycker jag - det säger så mycket både om platsen, tiden och personen i fråga.

E: Himla fint! Älskade att skriva brev som barn och hittade en av mina nuvarande bästa vänner via brevväxling (fast via mail.) Så det här ska bli väldigt roligt. Är så nyfiken på Agnes liv i Frankrike och ser framemot att få berätta om min egen tid i ett nytt land. Dela tankar och känslor, händelser och utmaningar med varandra.

Vilka andras brev (eller andra texter) förutom era bör vi läsa i år tycker ni?
A: Jag fick Astrid Lindgrens krigsdagböcker i julklapp förra året och sträckläste dem på några dagar. Ett fantastiskt porträtt på dåtiden, där en får följa den enkla människans rädslor i en värld i brand, varvat med vardagsbetraktelser om barnens liv och hur priset på socker gått upp. Annars rekommenderar jag alltid Marguerite Duras, för hennes underbart poetiska språk och hur hon lyckas skapa fantastiska berättelser, även i något så litet som ett par som betraktar ett annat par på en restaurang i ”Emily L.”. En stor inspirationskälla!

E: Åh, det där med andra brev specifikt har jag faktiskt dålig koll på. Ska definitivt kika på vad Agnes svarat och läsa det hon rekommenderat. Den senaste boken jag läste var Flickan och skammen, skriven av Katarina Wennstam. Extremt viktigt ämne med fokus på slut-shaming och att det alltid är kvinnan som får bära skulden trots att hon är den utsatta. Läste även Stephen Kings bok Att skriva: En hantverkares memoarer. Har inte läst någon av hans böcker men denna handbok/självbiografi var på många vis spot-on om skrivandet och hur man bör gå tillväga.

Tack hörni. Vi fram emot att börja följa era brevättelser och ert samtal med varandra!

Håll utkik, den 17 februari publiceras det första brevet i Agnes och Emelies projekt "I sökandet efter något nytt - brevättelser".


Agnes Brusk Jahn är 24 år, har läst Globala utvecklingsstudier i Göteborg och Freds- och konfliktkunskap i Indien, älskar att gå på konstmuseum och beskriver sig som en lantlolla som via den hektiska modebranschen landat på den franska atlantkusten. Agnes är uppvuxen i Kinna, bosatt i Göteborg och på ett sabbatsår i Frankrike. Emelie Jonson är 19 år, har pluggat journalistik och författarskap på gymnasiet, brinner för tillexempel kvinnors rättigheter, sexualitet och jämlikhet och hanterar sin tornadoliknande känslovärld genom skrivande, löpning och fotboll. Emelie är bosatt i Borås och på några månaders utflykt i England.