K-Youtube twitter link dark instagram link dark vimeo link dark facebook link dark
  LOGGA IN  

Konstnären och medlemmen Miriam Colombine tog sitt pick och pack och drog till Kina på konstnärligt äventyr. Vi blev förstås sjukt nyfikna och efterfrågade en lägesrapport. Här läser du den.

Tre veckor in och smoggen ligger tät när jag kör elmoppen genom Chaoyang på väg mot konsthögskolan. Jag bor i en ateljé inte så långt härifrån, två kvarter bortom höghusen i en liten lunga av ateljéer och vatten.

Det är vinter och lotusblommorna slokar: tappar sina frön över dammen medan guldfiskarna långsamt dör av. Det är två år sedan jag var i Peking. Fjärde gången. Alltid under kylan.
De alternativa musikscenerna har stängts ner nu. Provokation ar inte längre provocerande. Secret Beijing är inte nåbar utan rätt kontaktnät. Tomma lyxvaruhus tornar upp sig i dimman och det ryktas om att internationella samarbeten på universiteten ska avslutas. Kina har en ny ledare - och det märks.
Jag förundras over konsumtionen och kapitalismen i denna sociala republik. Staden ar hänsynslös men vänlig. Alla vill lyckas och man går över lik för att nå det sublima, men aldrig att man skulle kränka en annan människa eller tappa ansiktet.
Det är både värdigt och komiskt.
Allt är större, bättre, mer. Verkstäderna jag forsöker komma in på är gigantiska. Likt fabriker producerar personalen grafiska tryck åt konstnärer i andra länder. Allt finns. Det står pressar redo att användas i alla rum. Lito, djuptryck, intaglio samt drömmen; silkscreen i storformat. Alla verkstäder jag besöker har en stor silkscreenpress, som jag letar efter. Vad dom här verkstäderna också har gemensamt är att jag inte får använda dem. Jag är inte känd nog. Det kostar för mycket eller så känner jag inte rätt människor for att komma åt dem. Systemet är inte helt olikt det man finner i Europa, men skillnaden är stor mot Sveriges tillgängliga och öppna nätverk. Parallellt med att byta fokus på de verk jag får möjlighet att trycka fortsätter jag med min serie stilleben som jag fotar med ett infrarött filter. Jag får varsamt hantera femtusenåriga lergods och kinesiska päron som ser ut som renässansens bleka kvinnolår.
Alla moment i det har landet gör mig ödmjuk men hård. Det är fina motsättningar. Precis som jag vill att det ska vara.
Jag återvander till Sverige. Bagaget tungt. Nästa år ställer jag ut mina bilder i Beijing.


Jag brukar gå under Miriam Colombine nu för tiden. Det är inget weebo-namn jag tagit, utan mitt andranamn. Det har fungerat bättre nu när jag börjat ställa ut utomlands.
Jag är 27 år gammal.
Jag har en kandidat i fri konst.
Jag jobbar med torrnål och fotobaserad grafik.
Jag bor i Strömstad.
151214 bird