ukm banner2014

Kuduro på Kap Verde Island

Efter ett års jobb, slit och planering seglar Love Göthberg Olofsson tillsammans med sina fem bästa vänner mot Karibien. Båten är tolv meter lång och resan ska ta nånstans runt åtta månader. Under den tiden kommer Love, som är festivalarrangör och allmänt konst- och kulturintresserad skicka oss lite rapporter från olika stopp på vägen. Idag är det Kap Verde utanför Afrikas kust som är platsen för tangentbordet.

Kuduro på Kap Verde

För ett gäng veckor sedan kom vi till den lilla ön Sal som tillhör ögruppen Kap Verde, ett gäng vulkanöar uppvuxna ur Atlanten en bra bit utanför Afrikas västkust. Kap Verde var fram till 1975 en portugisisk koloni vilket i praktiken innebär att mycket av deras kultur, språk och historia är gemensamt med Portugal. Till exempel följer man som fotbollsintresserad kap verdian den portugisiska ligan och på baksidan av ketchupflaskan kan man läsa ”Made in Portugal”.

När vi ankrade på turistön Sal förväntade vi oss att mötas av något liknande Gran Canaria som vi lämnat bakom oss någon vecka tidigare. Men när vi klivit iland i den lilla fiskebyn Palmeira och besökt de obligatoriska myndigheterna stod det klart att våra föreställningar av turistkomplex och swimmingpooler inte stämde överens med verkligheten. Första kvällen, just efter att ha svept mitt första glas av den lokala hembrända spriten ”grogue” som serveras överallt, träffar jag och mina vänner 22 årige Tavy som jobbar nere i hamnen med att bland annat rensa fisk. Han följer med oss till turiststaden Santa Maria där vi för första gången får lära känna den mycket populära musik- och dansstilen ’kuduro’ som spridit sig som en löpeld här på Kap Verde.
Kuduro kommer ursprungligen från Angola och likt oljan och diamanterna flödar den rikligt ut i världen, ofta i en hastighet av ca 140 bpm. Angola var likt Kap verde en portugisisk koloni fram till 1975, men i Angolas fall följde 22 år av inbördeskrig som tog hårt på landet.

Vi dansar oss svettiga till de taktfasta trummorna och trots vår helt klart underkända dansstil känner vi att det inte spelar någon roll, det är för kul. Tillsammans med en handfull locals studsar vi runt på det lilla dansgolvet precis så som vi människor gjort långt mycket längre än det funnits dansgolv eller ens golv. Det är spännande hur musik och fest är så tätt förknippade. Andra uttrycksformer hamnar lätt i skymundan när det vankas partaj. Kanske handlar det om att man liksom kan släppa taget ett slag, låta musiken styra både kroppen och tanken. Låta basen styra knäna och lämna ansvaret för armarna till de mer diskanta tonerna. Låta hela sitt sinne färgas blått av en skvalpande rytm för att sedan förföras av en lågmäld melodi långt där i bakgrunden, luktar den inte lite saffran? Kanske är det därför dubstepen fick ett sånt genombrott? Likt en pikétstyrka sparkar den in dörren och tar över, så att man kan luta sig tillbaks och låta sig slungas runt på dansgolvet som en trasdocka några timmar, fri från bekymmer.

Senare under veckan är det fest på en av de lokala barerna i ”vår” by Palmeira, vi pratar med killen som är dj för kvällen och han delar frikostigt med sig av tips på bra Kuduro. Redan i Lissabon hade vi börjat lyssna på det portugisiska bandet ”Buraka som sistema” som nu visar sig vara en del av kuduro-eliten. Han tipsar även om bla. Cabo Snoop och King Kuduro.
Nu skall vi segla över atlanten i två-tre veckor framöver med start imorrn bitti, sen ska vi kryssa runt i Karibien ett tag och suga i oss sol, rom och reagge men så småningom kommer vi hem till götet igen och då ska vi införa kuduron på klubbarna i stan - vi hörs!


RESEBLOGGEN

           | 
LOGGA IN - BLI MEDLEM