Direkt från redigeringsrummet

Befinner mig i skrivande stund i den skapande processen i att göra film. Vad är egentligen mest krävande i denna process? Förmodligen väldigt olika från person till person. För mig är det utan tvekan alla dessa beslut som måste tas i redigeringsrummet.

Jag har samlat in material sen över ett år tillbaka. Filmat, fotograferat och gjort separata ljudupptagningar som nu ska synkas in i filmen. Skrivit och läst in de första utkasten till speakerröst som ska guida publiken genom filmen och helst av allt, beröra.
För en vecka sedan satte jag klockan på 6.00 för att ingen eller något skulle kunna störa. Jag laddade perkolatorn med sex koppar kaffe, kopplade på den externa hårddisken och satte häcken på redigeringsstolen. Sakta men säkert började jag hugga i sten, klippa i det övermäktiga material jag och mina kollegor samlat in.

När alla klipp hade loggats in och döpts började jag med mitt sedvanliga rough cut. Filmens totala längd ska bli 28 min. Efter första redigeringsdagen hade jag en film på 3h och 50 min. Två dagar senare var den nere 2 h 20 min. I skrivande stund börjar konturerna av mitt verk framstå allt tydligare och jag är nu nere i 58 min. Ytterligare 20 min ska nu klippas bort och det blir svårare för varje minut som kortas ner och det är ingen här, förutom jag som måste ta de besluten. Jag måste kolla igenom oändligt antal gånger och döda mina älsklingar....kill your darlings hör jag min lärare från högskolan säga och det upprepas gång på gång som ett eko i mitt huvud.

Att ta besluten är det som tar mest kraft. Att tänka till, att reflektera ytterligare en gång på den videosnutten du har framför dig. Tillför den historien något? Riskerar jag att tappa filmens röda tråd om jag tar bort den. För mig är detta beslutstagande det mest krävande. Kanske för att jag är en sådan person som om jag ställs inför fyra olika sorters glass måste ta minst fyra minuters betänketid.

Det är vid redigeringen matlagningen börjar. De råvaror som du odlat, jagat och samlat in nu äntligen bli en rätt. Du måste ha i salt så att din berättelse blir spännande. Men hur mycket salt törs du ha i för att inte verka pretentiös eller göra en höna av en fjäder? Hur mycket socker törs du tillsätta utan att publiken blir sjuk i akut diabetes för att filmen du producerat är alldeles för sliskig? Du ska även servera rätten så den är dramaturgiskt aptitlig och helst spela rätt musik i den lokal där du planerar att servera.

Besluten är många och nu går jag tillbaka för att ta ytterligare ett. Jag är evigt tacksam att jag lever i en tid där det finns ett recept som bara innehåller två indigrienser: CTRL+ Z.

Väl mött från redigeringsrummet.


           | 
LOGGA IN - BLI MEDLEM